Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I rymden finns massor av känslor

Ensemblen Yria tar med sin unga publik på äventyr bland planeter och stjärnor.

Annons
MUSIKALISKT RYMDÄVENTYR. Sara Ohlzon och Madeleine Wittmark på scenen i ”Längre än längst.” Foto: Kenneth Hudd

Medan det gastkramande filmdramat Gravity kretsar runt i ett Oscarsbelönat segertåg betjänar Ensemble Yria barnpubliken med det musikaliska rymdäventyret Längre än längst. Efter 260 föreställningar runt om i landet var det i veckan dags för Västerås konserthus, där dagbarnvårdarbarn och andra förskolebarn strömmat till vid fem tillfällen.

Ensemble Yria har samarbetat med Västerås sinfonietta och i lördags hölls finalen, med en öppen familjeföreställning. Plusfaktorerna blir många i en sådan satsning – till att börja med samkörningen med en symfoniorkester. Även i Örebro användes konceptet nyligen och cd-versionen har Grammisnominerats. De fyra aktörerna – som dessutom står som kompositörer – blir starkt uppbackade av Västerås sinfonietta, där några hjässor gnistrar av rymdstoft, diadem och silvriga pannband temat till ära. Maria Eklund dirigerade.

Även greppet att göra populärvetenskap av svåra fakta i dramats, dansens och sångens form är effektfullt. Vem kan glömma de färggranna rispappersplaneterna svävandes över publikens huvuden från vajande kastpön? Och när alla får hjälpa till att med sång och rörelser kasta den fåfänga Cassiopeja upp mot himlavalvet, där hon enligt grekisk mytologi tvingas hänga upp och ner halva sitt liv, har man nog på några minuter gjort mer nytta än en hel lärobok.

Lite äckligt blev det förstås när skådespelarna skulle lära sig att leva i rymden, där kisset rann iväg åt fel håll… Men efter förvandlingen till såpbubblor skapades lekfullhet igen. Barnen i publiken tas lyhört i bruk, tempot är piggt och aktörerna sprider både leklust och fantasi. Ensemble Yria, med Britta Forslund, Karin Westberg, Madeleine Wittmark och Sara Ohlzon inledde sitt konstnärliga samarbete på Musikhögskolan i Stockholm för några år sedan. De är ledigt samspelta och har välförtjänt fått uppdrag inom kultursatsningen Skapande skola, som numera omfattar även de yngre barnen från förskoleklass och uppåt.

8-åriga Ellen Åkerström fanns med på Konserthuset tillsammans med mamma och femåriga lillebror Alvin. ”Allt var bra!” var Alvins betyg, och Ellen berättade att hon kände igen det mesta om planeterna eftersom de ju jobbat med rymden i skolan. Och inte ens de yngsta kunde bli långvarigt rädda av detta drama, för pedagogiskt nog avrundades det, efter en energisk rymd- discodans, med ett tempo- lugnande pass om hemlängtan till jorden – och strofen ”Det bästa med att längta hem är faktiskt att man har ett hem”.

Rymdstoft. Sinfoniettan backade upp rymdäventyret Längre än längst med såväl drömlika silvriga toner som discoenergi.
Rymden anropar. Flera hundra Västeråsbarn fick under veckan uppleva ett lekfullt och lärorikt äventyr.
FINT SAMSPEL. Här är det Britta Forslund och Madeleine Wittmark som är i bild.

Mer läsning

Annons