Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturkvinnan: Osminkad filmpionjär

I skuggan av andra gjorde hon storverk som aldrig riktigt fick det erkännande de förtjänade eller som glömts bort.

Med start i sommar får kulturkvinnan en plats i solen. Denna vecka: filmregissören Mai Zetterling.

Annons

"Älskande par", den första långfilmen som Mai Zetterling regisserade, börjar hos sekelskiftesgynekologen. Gunnar Björnstrand spelar läkaren som i vit rock har sina underlivsverktyg bredvid askkoppen med cigarrfimpar.

Filmen, baserad på Agnes von Krusenstjernas sju romaner om "Fröknarna von Pahlen", väckte rabalder på Cannesfestivalen för sin sexuella frispråkighet, men fick också beröm. "En av de mest ambitiösa debutfilmerna sedan Citizen Kane" skrev en brittisk kritiker.

Regissören Mai Zetterling tillsammans med skådespelaren Erland Josephson som spelade en av huvudrollerna i hennes film

Om kvinnliga regissörer är en bristvara i dagens Cannes var Mai Zetterling 1964 nästan unik.

– Hon var pionjär som kvinnlig filmskapare men också i själva rollen som kulturkvinnan. Om man ska var en kulturkvinna, hur ska man vara? Vem ska man försöka tala till, hur ska man projicera sig själv ut i världen? Om man tar en sådan som Ingmar Bergman så hade han en lång tradition att luta sig tillbaka på, säger Mariah Larsson, filmvetare som skrev sin avhandling om Mai Zetterling.

I bildarkiven syns Zetterling först som välsminkad skådespelerska och sedan som osminkad regissör, påpekar Lena Jordebo i sin fängslande SVT-dokumentär "Regissören" från 2015. Liksom Bergman och Fellini gjorde Zetterling allt: skrev manus, filmade och klippte. På 1960-talet var hon mycket noga med att formulera sitt ärende som universellt, framhåller Mariah Larsson.

När Zetterling spelade in filmen "Nattlek" och berättade att filmen handlade om frigörelse, frågade en journalist om det var kvinnans frigörelse hon syftade på?

"Nej, mänsklig frigörelse, det är mycket viktigare", svarade hon då.

Under 1970-talet gjorde Mai Zetterling dokumentärer, bland annat en uppmärksammad svensk kortfilm om Stockholm.

Samtidigt var det viktigt för Mai Zetterling att skildra kvinnor på ett nytt sätt.

– Män har så länge gjort film, det är tid att vi själva får visa oss som vi är, inte bara som horor och madonnor utan som vi är. Vi är faktiskt ganska levande människor, sade hon i en intervju som är inkluderad i SVT-dokumentären.

Filmen "Flickorna" från 1968 handlar om ett resande teatersällskap som sätter upp "Lysistrate". Det antika dramat om kvinnouppror i Aten speglas mot det kvinnliga teatersällskapets (Bibi Andersson, Harriet Andersson och Gunnel Lindblom) egna äktenskapsproblem.

Filmen sågades av dåtidens manliga svenska kritikerkår men hyllades av Simone de Beauvoir. Numera ingår den i grundkursen i filmvetenskap, och när filmtidskriften FLM 2012 korade de 25 bästa svenska filmerna kom "Flickorna" på 20:e plats, före "Det sjunde inseglet".

– Om man vill allmänbilda sig om Mai Zetterling är det den här man ska se, säger Mariah Larsson.

Fakta: Mai Zetterling

Levde: Född i Västerås 1925, men uppvuxen på Södermalm, Stockholm. Död i London 1994.

Karriär: Började Dramatens elevskola 1942, fick sitt genombrott som skådespelerska i Alf Sjöbergs "Hets" och som Margit i publiksuccén och bondedramat "Driver dagg faller regn" 1946. Flyttade till London, men spelade också in film i Hollywood där hon vantrivdes.

Bestämde sig för att regissera, gjorde kortfilm åt BBC och sedan den första egna långfilmen, "Älskande par" 1964.

Efter den hårda kritiken mot "Flickorna" fick hon svårare att finansiera sina filmer. Under 1970-talet gjorde hon dokumentärer, bland annat en uppmärksammad kortfilm om välfärdslandet Sverige. På 1980-talet gjorde hon tv-filmer i Frankrike och England samt långfilmen "Scrubbers" ("Tonårsflickor på drift") i England.

1986 återkom hon till Sverige och gjorde filmen "Amorosa" om Agnes von Krusenstjerna och hennes olyckliga äktenskap med David Sprengel.

Före sin död arbetade hon med en filmatisering av Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink".

Tips: "Betongmormor", hennes 20 minuter långa reklamfilm för Skanska finns att se på filmarkivet. Hon gör själv en av rollerna.

Mer läsning

Annons