Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lågmälda viskningar sänkte viskväll

Efter konserten, när Ola Magnells Påtålåten dånat i salongen, följd av Povel Ramels Underbart är kort, upptäcker jag frasen OA OA OA OA i reporterblocket med slingrande staket av utropstecken mellan vokalparen.

Annons
Vistrio. Svante Thuresson, Anne-Lie Rydé och Jenny Silver tog med sig ett knippe svenska visor till Västerås Konserthus i helgen. Foto: Martin Bohm

Svensk vistradition kryllar av välbekanta för- och efternamn. Är artisten folkkär räcker det med förnamnet: Povel, Cornelis. Är artisten nationalskald används efternamnet: Bellman, Taube och Lundell.

Och så ständigt denne OA, Olle Adolphson, som svävar likt älvdansardimma över scengolvet. Fyra gånger finns han med och när Svante Thuresson presenterar Adolphsons Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken låter sångaren nästan ursäktande. Kanske på sin plats: konsertens andra del är den starkaste, medan den första är lättare än helium. Efter öppningsnumret Valstakt (Adolphson igen) låter Thuresson som cymbalens mässingsväsningar; försiktiga viskningar, precis som vindens sus i Mats Paulssons tyllgardin. Orden som Jenny Silver sjunger i Violen från Flen och En spelmans jordafärd uppfattas bara av fladdermöss och hundar – lågmäldheten irriterar mer än den bedårar. Däremot hörs varje stavelse av Grimasch om morgonen när Anne-Lie Rydé tolkar den med kraft, klös och karaktär.

Ibland blir atmosfären tjock av träskor, bryggor, myggor och den pastorala prakten. Angenäma avbrott är Ulf Lundells fyllestrosande mininovell Rom i regnet som inleds i juni och slutar i ödslig höst. Barbro Hörbergs Ögon känsliga för grönt avger en doft av sensommar, smaken av tårar och regndroppar som kanar över kastanjebladen.

Då och då är det skönt för öra och själ att höra Povel Ramels skelögda Ferlin-flört och Ted Gärdestad. Inget dåligt underlag för en konsert, om det förvaltas väl. Dessvärre är ljudet alltför svagt på flera ställen, som om artisterna var rädda att väcka någon. Det sker på bekostnad av texterna som visserligen borde tillhöra vanlig allmänbildning, dit jag medger att även Olle Adolphson får räknas.

DAN LINDER

Vad: Den svenska visan – nybadad och fräsch

Var: Västerås Konserthus

När: I lördags

Mer läsning

Annons