Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Levengood bjöd på sagostund

Mark Levengood försöker sprida livsvisdom i sin show Sound of Mark, men når inte ända fram.

Annons

För särskilt mycket klokare känner sig inte VLTs recensent efter söndagskvällens show på Konserthuset.

Det är en monolog. I en och en halv timme pratar Mark Levengood ackompanjerad av jazzmusikern Per ”Texas” Johansson. Han pratar om uppväxten i Finland, vardagliga händelser i livet men fram för allt filmen som har präglat hans liv, Sound of music. Den fick honom att som 14-åring rymma till Österrike och Salzburg. Väl på plats möttes han av den bistra verkligheten, visserligen var Salzburg vackert men nunnorna var ju inte alls som i filmen.

- Visserligen kan jag leva i mina drömmar, men verkligheten kommer inte ge upp utan kamp, insåg han när han jagades ut ur den kyrka där bröllopsscenen i Sound of music ägde rum.

Han slutar skolan, börjar på folkhögskola, försöker hjälpa världen genom att sticka täcken till barnen i Calcutta. Och där utvecklades livsvisdomen till att drömmen och verkligheten faktiskt kan mötas. Men han anser att vi i Sverige har svårt att se det, vi ser bara problemen inte bara lösningarna.

- Ni stirrar på det fantastiska men ser det inte.

Han anser att ensamheten är den svenska nöden och han tycker att varje människa borde börja där han står och fråga sig om det är någon som behöver hjälp. För som lite äldre än den där 14-åringen vet han nu mer.

- Kan man skratta blir inte mörkret lika farligt.

Och ja, visst är Mark mysig. Han känns lite som en sagofarbror när han berättar sin historia. Men det är inga världsomvälvande klokheter han kommer med. Utan hela föreställningen känns som en väl inövad sagostund, som när man har läst samma saga för barnet om och om igen. Man vet vad som händer, även om det är lite lustigt ibland.

Mer läsning

Annons