Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lindberg De Geer mellan lek och provokation

Alltid lekfull, alltid redo att utmana könsroller och normer.
"Full fart framåt" är Marianne Lindberg De Geers motto – och namnet på en ny stor retrospektiv med den stridbara konstnären.

Annons

Konstnären Marianne Lindberg De Geer aktuell med

En enorm kanin i vattenpolerad granit ligger krossad på marken. På dess huvud sitter Marianne Lindberg De Geer och klappar på sin nya skapelse. Kaninerna står för lekfullhet och barndom - två av hennes teman - och de pockar på hennes uppmärksamhet likt kaninen i "Alice i underlandet" som ständigt kallar Alice för "Marianne".

Sedan dess har jag fått tre barnbarn och känner att jag lever på övertid.

– Men kanske är den detroniserade kaninen något slags punkt. Man kanske kan lägga barndomen bakom sig vid 70 års ålder, det vore klädsamt att inte älta den mer, säger Marianne Lindberg de Geer med ett leende på de klarröda läpparna.

Ett urval av Marianne Lindberg De Geers skulpturer, målningar och kollage från 30 år i konstvärlden visas nu på Färgfabriken i Stockholm. Hon nöjer sig inte med gamla meriter, här finns flera nya verk. När hon drabbades av cancer för tio år sedan blev hon bara mer produktiv.

– Sedan dess har jag fått tre barnbarn och känner att jag lever på övertid. Det är kanske därför jag är så speedad och vill göra så mycket, säger hon och kryssar runt bland cementstatyer och snurrande installationer av leksakspojkar som gör "pittmätargrepp".

En flicka som hade bulimi berättade för Marianne Lindberg De Geer att hennes verk
– Vi är ett lagomland så det behövs inte många centimeter man kliver över för att bli diskvalificerad,

Hon väcker ständigt uppmärksamhet. Inte bara genom sin orädda röst i debatten, hennes konstverk provocerar också så pass att de har blivit avsågade, nedrullade i ån Viskan, omkullvälta och vandaliserade _ hon skrattar åt idérikedomen. Provokationen har aldrig varit hennes huvudsyfte. Men som kvinna i en patriarkal konstvärld är det svårt att inte vara motvalls.

– Vi är ett lagomland så det behövs inte många centimeter man kliver över för att bli diskvalificerad, som för längdhopparna. Och jag har 43 i skor, då är det lätt att göra övertramp!

Ett av de verk som provocerat mest är "Jag tänker på mig själv", som porträtterar en anorektisk och en rundare kvinna. Det störde framför allt män som inte ville "tvingas titta på så fula kärringar". Men Marianne Lindberg de Geer har själv mött resultatet av skruvade kvinnoideal, både under en kort modellkarriär och i arbetet på en anorexiavdelning.

– Jag ville visa mina döttrar: Vad tycker ni ser mest naturligt ut? Varför kan inte kvinnor få ha några extra kilon?

Att utmana kvinnoidealen gör hon också genom att ta plats. En hel vägg är till exempel täckt med bilder där hon klippt in sitt eget ansikte i historiska skeenden, nu senast på Donald Trump. I den borgerliga 60-talsfamilj där hon växte upp var sådana anspråk tabu för kvinnor.

– En kvinna ska alltid tänka på andra först var idealet, säger hon och berättar att hennes pappa tyckte att hon skulle ha passat bättre som kille.

Hon har också porträtterat sig som man, iklädd sin make Carl Johan De Geers skjorta och slips. Som det andra könet tror hon att hon skulle bli "jävligt patriarkal".

– Jag skulle inte vara bättre än någon annan. Det är ju systemet det är fel på.

– Hon var som jag, men i fel tid. Jag är så lik henne att jag skäms

Marianne Lindberg De Geers "obegripliga uppväxt" har hon bearbetat både under sina 14 år som barnpsykolog och via konsten. På senare tid har hon insett hur mycket hon har fått av sin mor.

– Hon var som jag, men i fel tid. Jag är så lik henne att jag skäms, det hade jag nekat till som 40-åring. Hon var väldigt skarp med ett kritiskt öga. Hon kunde ha blivit stå up-komiker för hon sade så mycket oneliners.

Samma spännvidd mellan gravallvar och lekfullhet präglar hennes konst. "Man måste skratta åt allt _ och åt sig själv", är Marianne Lindberg De Geers avväpnande inställning.Men även de gulliga kaninerna har ett väl uttänkt syfte: att en ligger ner och en står upp leder nästan ofelbart barn till att berätta om familjens roller.

– Kaninerna väcker ett samtal och det är allt jag begär.

Fakta: Marianne Lindberg De Geer

Född: 1946

Familj: Maken Carl Johan De Geer, barnen Anders, Rebecka, Nina, Ernst. Tre barnbarn.

Inspireras av: "Vardagen och livet som jag lever det."

Karriär: Marianne Lindberg De Geer har varit verksam i över 30 år som konstnär. Hennes verk har bland annat visats på Moderna museet, Wanås, Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum. Hon har varit ledamot för Statens Konstråds styrelse och chef för Konst & Design på Kulturhuset i Stadsteatern. Hon har också skrivit dramatik och debuterar nu som romanförfattare med "På drift".

Aktuell med: Den retrospektiva utställningen "Full speed ahead" som visar målningar, collage, filmer, skulpturer och ljudverk _ i ett större urval än retrospektiven på Dunkers Kulturhus. Konstnären kommer själv att göra personliga visningar. Dessutom blir det publika samtal om allt från teaterns roll till frågan om ifall konst är tråkigt.

Marianne Lindberg De Geer om...

... sin kommande roman "På drift":

"Det handlar om en flicka i tonåren som kommer på drift. Jag har aldrig skrivit dagbok men har tagit en del stolpar från mitt eget liv och har skrivit en historia. Det är inte mitt liv, för jag ville framför allt att det skulle bli en bra roman, det fick styra. Men att min pappa sköt sig själv kommer att vara med. Fast mycket har jag fabulerat ihop och det var så himla kul."

... att ständigt våga testa nya roller:

"Jag hade en sjuklig auktoritetstro när jag var ung. Jag trodde att alla som satt på höga poster kunde något, att det var så ouppnåeligt. Men nu har jag märkt att det är bara att klampa på. Det är inte så märkvärdigt.

Mer läsning

Annons