Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljus sång om samhällets svaga

Hjalmar Gullbergs klassiska verk "Förklädd gud" uppmärksammar de svaga. I Folkoperans tappning är det EU-migranter som kliver fram ur samhällets skuggor, till dragspelsvirtuosen Lelo Nikas toner.

Annons

"Jag vill gärna ge dig fribiljetter som tack för att du ser mig". Det budskapet visade åtta skådespelare i en kampanj inför premiären av Folkoperans "Förklädd gud". Men trots tolv timmars försök lyckades de bara ge bort två av hundra fribiljetter. Skådespelarna är nämligen EU-migranter, som visade erbjudandet på sina kartonglappar.

– För tio år sedan när EU-medborgare började dyka upp i Sverige reagerade jag själv kraftigt. Men nu börjar de glida in i gatubilden och sedan flyktingströmmen från Syrien är det som att vi inte ens orkar vända dit blicken, säger regissören Malin Stenberg, som ville synliggöra romer.

I Folkoperans

Hon påminner om verkets början: "Ej för de starka i världen, men de svaga".

"Förklädd gud" skrevs under brinnande världskrig av Hjalmar Gullberg, som upplevde Hitlers maktövertagande på plats i Berlin. Ett par år senare tonsatte Lars-Erik Larsson den lyriska sviten om hur guden Apollon tvingas vandra förklädd bland människor på jorden.

Människovärdet är ett centralt tema.

– Gullberg uttrycker det så fint: "din blick är slö". Det är ett tecken på svåra tider när vi blir självupptagna och inte orkar blicka utåt. Man drar sig inåt i sin familj och månar om varandra. Men den bubblan försökte han spräcka, säger Malin Stenberg.

Via föreningen Hem fick hon kontakt med EU-medborgare som har levt ett par år i Sverige. I över ett halvår samtalade hon med 25 personer. Åtta av dem deltar nu på scen, med berättelser som vävs in via en film, genom att de själva uppträder och av recitatörer.

– Jag har varit så berikad, upprörd och berörd. Det här har betytt enormt mycket för mig. Framför allt är jag tagen av deras generositet och våra samtal, säger Malin Stenberg.

– Vi har hela tiden rört oss vid kärnan av texten: det mänskliga mötet.

Solisten Shadi Ali och regissören Malin Stenberg inför föreställningen

På Hjalmar Gullbergs tid tvångsförflyttades judar och romer. 83-åriga Papusa Ciuraru var en av dem. Nu berättar hon hur hon fyra år gammal deporterades från Rumänien, utan skor i vinterkylan. Föräldrarna turades om att bära henne.

– Ur sådana händelser sprang det här verket. Hon är så varm och klok men också en överlevare, säger Malin Stenberg.

För solisten Shadi Ali är verket aktuellt på ett annat sätt. Han utbildade sig till operasångare i Syrien. I juli förra året fick han uppehållstillstånd i Sverige, på flykt från kriget i sitt hemland.

Gullbergs verk har varit en tröst under tider då han känt behov av trygghet.

– Det är som en kram. Det är vad konsten kan göra, att beröra den inre rädslan och förvandla den.– När jag började sjunga den här musiken var det som en bön om att det ska finnas en förklädd gud som hjälper mitt folk och min familj nu, säger han.

I uppsättningen förenas också vad Malin Stenberg kallar Lars-Erik Larssons svenska "midsommarklang" med dragsspelvirtuosen Lelo Nikas balkaninspirerade musik.

– Klangen i verket är ljus. Inget är förlamande eller skuldbeläggande.

Hon påminner om att den som blundar för människovärdet sviker sig själv.

– Det handlar om att inte låta något falla framför blicken i mötet med en annan människa. För vid något tillfälle kommer en sådan blick att riktas tillbaka mot en själv. Cirkeln behöver då brytas.

Mer läsning

Annons