Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lundell kan fortfarande

Ulf Lundell är ute på vägen igen och frågade Västerås om vi är lyckliga nu. Sedan berättade han om politiska budskap och de fyras gäng.

Annons

Innan stående ovationer fyllde Konserthuset och rockikonen tog oss med ut i kväll.

Konserthuset har många stolar att erbjuda.

När Ulf Lundell bjöd in krävdes inga varken när han öppnade kvällen – eller stängde den och lämnade scenen.

Då stod publiken upp för att hälsa mannen med rösten välkommen tillbaka på turné igen.

Han är 63 år nu.

Ulf Lundell, med de gråa jeansen högt uppdragna och den svarta skjortan instoppad men med bröstknapparna vidöppna.

63, men lika glad som 33, var ett av omdömena jag hörde efteråt.

Det var en kväll där ”Uffe” visade att han är långtifrån slut och fortfarande tycker att det är förbannat roligt att kommunicera live med sin publik.

Det är fascinerande att se den gamle artisten rocka loss i 150 minuter utan någon ordentlig paus.

Still going strong.

Han ger dem en upplevelse där han briljerar tillsammans med Janne Bark på elgitarren – för att rutinerat växla tempo och ta sig in under huden på publiken i de lugna låtarna, med den där släpiga rösten bara Ulf Lundell besitter.

Ordinarie trummisen Magnus ”Norpan” Eriksson är inte med i turnéteamet men ersättaren Andreas Dahlbäck pumpade på frenetisk med en blandning av kvalitet och show.

Lundell må ha sjungit om en förlorad värld – men det var absolut inte en förlorad kväll.

Rockveteranen öppnade med flera låtar från nya plattan (Rent förbannat) och andraspåret Är vi lyckliga nu? är en hit.

Fansen hade väntat sig en känga mot alliansen och fick den i tredje numret och ”De fyras gäng”.

Sedan släppte kvällens huvudperson aldrig temat. Lundell fokuserade mycket av första timmen åt sina politiska tankar och kritiserade exempelvis Nordeas topplöner hårt.

Ett av kvällens starkaste ögonblick var när han la beslag på mikrofonen och talade direkt till publiken.

”Jag läser en bok om euron. Känslan: att det är på väg att gå åt helvete.”

Oavsett ens personliga sympatier i den frågan var det äkta. Lundell talade direkt från det han har under den där uppknäppta skjortan.

För att knyta ihop säcken mot slutet, och det var skickligt tajmat, rev han sedan av refrängmästerverket Folket bygger landet som ett av avslutningsnumren.

Ingen missade budskapet.

Personligen anser jag att Lundells starkaste låtar rent musikalist är de med tydliga refränger.

Därför blev några av de politiskt laddade numrena i början något svårtuggade och sega. Och av just den anledningen saknade jag som färsking i Lundellsammanhang de största hitsen som Öppna landskap, Jag vill ha dig, Hon gör mig galen och När jag kysser havet.

Men Lundell är inte den han var för 20–30 år sedan och prioriterar andra låtar, andra texter nu.

Därför värmde det enligt eftersnacket de som kan sin Uffe att han ändå spelade 1975-producerade Bente.

Med nummer som Ut i kväll, Kär och galen och Snön faller säkerställde Lundell också tempohöjare som riktade sig till både fans och spontanbesökare.

Västerås var alltså startstaden för Lundells nya turné.

Vi kom med en publik som visade sin uppskattning – och Lundell var inte sen med att visa sin tillbaka.

Får mannen med rösten som han vill ger den ett diskussionsarv som tar vid där kvällen startade.

Med frågan: ”Är vi lyckliga nu?”.

Mer läsning

Annons