Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modig, avskalad och lekfull

Simultanfenomenet Theresa Andersson drog en ovanligt åldersblandad storpublik till Strömsholm med sitt smörgåsbord av jazz, pop, soul, gospel och scat song.

Annons
Snabbfotad multimusiker. Theresa Andersson var på gott spelhumör och visade både musikalisk bredd och stort improvisationsmod.   FOTO: RUNE JENSEN

För några år sedan smögs hon in på Jazzens museum som ett oprövat förband till ärrade tradjazzherrar. Men sedan dess har hon gjort sig en växande, välförtjänt karriär med musikalisk bredd, grym rytmkänsla och fotfärdighet vid loopingpedalerna.

Kvällen dominerades av spår från senaste albumet Street Parade, influerad av hemstaden New Orleans Mardi Gras-festivaler.

Andersson beskrev tävlingarna inför den färggranna dräktparaden och ljudsatte med den suggererande låten Injuns med trummor och röst.

Genom spelglädjen, chosefriheten och modet att ta in publiken i rytmövningar och stämsång, som i Peter, Bjorn and Johns What comes next? skapade hon värme under tälttaket. En generositet byggd på egen scentrygghet.

Det är ju egensamplingen Gotlandsfödda Theresa Andersson är känd och hyllad för, men visst kan det enstaka gånger kännas som att hon krånglar till det. Det är befriande när hon emellanåt litar enbart till rösten och fiolen eller gitarren, exponerande en avskalad, fullödig musikalitet.

Ett starkt exempel blev den gospelfärgade tolkningen av Crosby, Stills, Nash Young-låten The Cost of Freedom.

Theresa Anderssons röst verkar sakna register- och genrebegränsning och hon skapar nytt i stunden, som i blinkningen till Bobby McFerrin i en skojfrisk improvisation med en Colaflaska. Platsen är dock jazzens och Andersson avrundar med en makalöst fin hyllning till Alice Babs, i en egen scat song-version av Blue Skies. Till fiol.

Vad: Theresa Andersson

Var: Jazzens museum

När: I lördags kväll

Mer läsning

Annons