Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moneybrother som bäst solo

Självsäkerhet, karisma och humor. Moneybrother på ett fulsatt Sigurdsgatan.

Annons
Ensam är stark. Solospelningen av Moneybrother blev en succé.Foto: Tony Lorenzi

Redan vid 21-tiden i lördags var det kö till både toalett och bar på Sigurdsgatan. När Moneybrother började spelningen en timme senare var lokalen så full den kan bli utan att brandinspektionen skulle misstycka.

Apropå full så bestod en stor del av konsertens behållning i Anders ”Moneybrother” Wendins kvicka svar på tal till de packade besökare som pratade högljutt under låtarna.

När någon i publiken skriker ”Kisspaus!” mellan två låtar svarar Moneybrother utan en sekunds eftertanke: ”Ser det ut som om jag behöver en eller är det du som är kissnödig? I sådana fall är det bara är att gå …” och får såklart applåder.

Förutom denna form av sköna självsäkerhet, karisma och humor som Ludvikasonen visar prov på gör den akustiska solospelningen hans röst- och gitarrkunskaper mer rättvisa än vid större sättningar.

Sången rör sig mellan högt och lågt på ett karaktäristiskt skitigt Moneybrothervis, medan han under varje låt klämmer det sista ur gitarren som om den var en kaviartub.

Med väl utvalda låtar som It’s been hurting all the way with you Joanna från Blood Panic-plattan och den inropade Under bordet lockar Moneybrother till både stämningsfull och härjig hockeyallsång. Kanske är det på grund av att Pengabrorsans 90-åriga farmor finns i lokalen som han på alla tänkbara sätt visar sig från sin absolut bästa sida.

Lägg till låtinslag av Håkan Hellström, Katy Perry, skickligt berättande i monologerna och utskickade pratkvarnar/fyllkajor och kvällen kunde inte bli bättre.

Mer läsning

Annons