Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mumintrollen gav trivsam teater

Finast skildrad var relationen Snusmumriken och Mumintrollet emellan när ”Trollkarlens hatt – ett muminäventyr” spelades på Västmanlandsteatern.

Annons

I slutet av föreställningen får Mumintrollet en önskan som trollkarlen förbehållslöst måste realisera.

”Jag önskar att Snusmumriken också får önska sig någonting eftersom han inte är här just nu”, önskar Mumintrollet.

Hans vänskap med Snusmumriken är från början till slut kärleksfull både indirekt, som den förstulna handhållningen, och direkt, med tårar och rop av förtvivlan som när Snusmumriken i sedvanlig ordning vandrar i väg när vintern kommer.

Det är vår i Mumindalen när Muminfamiljen vaknar upp ur vinterns ide. De hittar en stor hatt och massor av underliga saker börjar inträffa när Mumintrollet råkar tappa något i hatten. Äggskal förvandlas till moln och vatten blir till saft.

Den anstötliga varelsen Mårran dyker upp och runt omkring den fryser marken till is. ”Det blir så kallt i hjärtat när jag tänker på hur ensamhet kan förstöra”, säger Muminmamman.

Då lägger sig Mumintrollet och Snusmumrikens vänskap som en värmande sensmoralisk filt över Mumindalen.

Sammantaget en mycket trivsam teater, som hade varit ännu trivsammare på finlandssvenska.

Mer läsning

Annons