Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Njutbart och lekfullt med unga jazzmusiker

Konceptet är lekfullt, glatt och nästan lite flamsigt när pianisten Jan Lundgren bereder plats för både sig själv och ett nytt jazzskikt.

Annons
Isabella Lundgren balanserar mellan egen kraftfull sång och Billie Holidays vibrato.

De unga vokalisterna Hannah Svensson och Isabella Lundgren lanserades jämte munspelaren Filip Jers som de ”nya”, men merparten av kvällen landade ändå i jazzens mittfåra, med de obligatoriska solorundorna som väl må maka på sig en aning snart om genren ska förnyas?

Musikaliskt njutbart blev det likafullt, mycket tack vare de nyskapande inslagen där Jan Lundgren står i den fina traditionen av både Jan Johansson och Bengt Hallberg när det gäller att jazzförädla svensk folkvisa, här i Gärdebylåten.

Och när Filip Jers lägger munspelshanden vid det egna arret av Taubes Fritjof i Arkadien – där han oblygt och läckert förvandlar vals till fyrtaktsrumba – får kvällen sin höjdpunkt redan under första set.

Hannah Svensson och Isabella Lundgren stod för två ådror i jazzvokalisternas historia. Båda med känsla och tajming, men medan Svensson hade den snabba scat-sången och den något skörare rösten balanserade Isabella Lundgren mellan egen kraftfull sång och förebilden Billie Holidays vibrato.

Ewan Svensson på elgitarr stod för flera medryckande bluessolon och Jan Lundgren fick Filip Jers med sig i gudomligt vackra balladen Mare Nostrum, ett verk som väl symboliserar hans egen förnyelse.

Mer läsning

Annons