Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nostalgipop med Orup

Inledningen på Summer in the city blev en påminnelse om vilken stor låtsnickrare Orup är.

Annons

Orup, mindre känd som Thomas Eriksson, hoppade i gång festivalen på Sigurdsområdet med en scenenergi som knappast blivit sämre sedan det begav sig på 1980-talet.

På senare år har han ju kamperat ihop en del med Lena Philipsson, innan dess var det tyst under en period. Men nu är Orup tillbaka på allvar. Med nya låtar men framför allt med sina gamla.

Ungdomarna i publiken var lätträknade så här pass tidigt på kvällen. Det här var en nostalgiafton för dem som var unga under de år som Orup obehindrat sprutade ur sig pophits i snabb följd.

Konsertens första del dominerades av senare års lite mer vemodiga låtar. Efter en halvtimme var det dags för Orup att vika ned overallen till midjan, sätta på sig hatten och skruva upp intensiteten. Och till slut reste sig den sittande publiken och dansade med.

Det blev en 80-talsdoftande hitkavalkad för alla allsångstörstande: Stockholm, Min mor sa till mej, Magaluf, Jag blir hellre jagad av vargar, Då står pojkarna på rad. Till sist även Upp över mina öron och en akustisk version av Det gör ont.

Mellansnacket under den drygt timslånga spelningen var näst intill obefintligt – Orup lät sin musik tala. Melodierna, med de oblygt pompösa arrangemangen och de hamrande stråkarna, landade kärleksfullt hos publiken. Och Orups sångröst visade sig fortfarande ha snärt, även högt upp i registren.

Framför allt påminde spelningen, den sista på Orups turné, om vilken imponerande sångkatalog han har åstadkommit.

Mer läsning

Annons