Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Raattamaa skriver med ett stort allvar

BOK: Cecilia Persson har läst "Dö andras död" av Lars Raattamaa.

Annons

Lars Mikael Raattamaa är en person med många strängar på sin lyra: poet, arkitekt och litteraturkritiker och nu aktuell med romanen ”Dö andras död”. Han är med rätta en prisbelönt och hyllad poet och vad som är särskilt tilltalande med hans egensinniga och intelligenta litterära produktion är att han skriver med ett stort allvar och har påtagit sig ett intellektuellt uppdrag.

Lars Raattamaa är en multibegåvning. Foto: Fanny Varga

Han går sin egen väg och har skapat ett ”Raattamaasignum” ─ och i vilken genre han än skriver i så hör man hans djupt personliga röst ställa komplexa frågor som tvingar läsaren att tänka efter riktigt ordentligt. Hans samhällskritiska och belästa tankeskärpa får mig att associera till ”De fyras gäng” bestånde av Lars Gustafsson, Jan Myrdal, Sven Fagerberg och Sven Delblanc.

Raattamaa attackerar och diskuterar likt dessa: "problemformuleringsprivilegiet" men utifrån mer uppenbara posttrukturalistiska och postmarxistiska perspektiv. Alla författare och intellektuella är produkter av samtidens diskurser och de litterära fältens positioneringar och så även Lars Mikael Raattamaa, även om han i ”Dö andras död”,har slopat mellannamnet Mikael. Vad som är sympatiskt och respektingivande med hans litterära undersökningar och ambitioner är att den intersubjektiva prövningen genomsyrar hans tänkande och skrivande.

Hans bok ”Dö andras död” framtvingar nödvändiga omläsningar och olikartade läsarter. Det är troligen så att om man finner det positivt eller negativt med den sortens intellektuella och känslomässiga utmaningar är beroende av var läsaren själv befinner sig beträffande språkteoretiskt intresse och litterär estetik. Texter bör bemötas utifrån textens egna villkor och intention men vilka dessa är, är givetvis en subjektiv tolkningsfråga. Ramberättelsen för ”Dö andras död” är Anni och Anti som möts på ett Norrlandståg och tåget snöar fast och de blir sittandes i en restaurangvagn. Ramberättelsen är mer som en skakig byggnadsställning för en inre uppgörelseresa som faller sönder i olika berättelsefragment.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Romanen eroderar och färdriktningen styrs av undefundiga kapitelrubriker av karaktären: ”Kärlek kräver starka människor”, ”Hem är dit alla är på väg men där ännu ingen har varit” och ”Var slutar människan var börjar nästa” . Det är eleganta formuleringar som också korrelerar med både form och innehåll men bitvis under läsningen så hör jag Samuel Becketts uppfordrande stämma: "Ever tried. Ever failed. No matter. Try Again. Fail again. Fail better."

Det är min uppriktiga förväntan att Lars Raattamaa är den sortens författare och intellektuell som jag uppfattar att han är och fortsätter att ställa höga krav både på sig själv och sina läsare.

Böcker med högt ställda anspråk utsätter sig och vad Lars Raattamaa gör i ”Dö andras död” är att utsätta sig och öppna upp för en mer renodlad textkritisk granskning och reverserade läsningar. Däri ligger också bokens stora kvalitet och värde. Romanens brist är att den vill aningen för mycket och stundom hade tjänat på en mer ”konventionell” prosa eftersom det experimentella språket ställer sig lite i vägen för upplevelsen och mötet med romankaraktärerna.

Nu befinner sig den existentiella dramaturgin mer i undertexterna och jag blir ståendes ganska länge på en perrong med funderingen : ”Vem var det som sa att jag skulle vänta här", som en av kapitelrubrikerna lyder, innan jag beslutar mig för att följa med ända fram till slutdestinationen. Men med meningar som dessa: ”Det lukar av vatten i vinden. Om jag står alldeles stilla kommer inte ens vinden att märka att jag är här”, börjar jag redan längta efter nästa roman av Lars Raattamaa. Och för att fullfölja Becketts poetik är det vad författare som skriver av inre tvång gör. De avslutar en bok och påbörjar nästa.

Det är min uppriktiga förväntan att Lars Raattamaa är den sortens författare och intellektuell som jag uppfattar att han är och fortsätter att ställa höga krav både på sig själv och sina läsare.

*

LITTERATUR

Lars Raattamaa

”Dö andras död”

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons