Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Skriv att teatern var jättebra!”

Bredvid mig på rad åtta är det mest gnälligt och trotsåldertjurigt. – Åhh! stånkas det. Nu skriver du igen! Måste du skriva? Pappa, du. Måste du SKRIVA sa jag?

Annons
Markoolio flyger igen. Minimusikalen Karlsson på taket smyger igen är ute på turné med Markoolio och Benjamin Wahlgren i huvudrollerna.Foto: Peter Knutson

Och så en kort paus:

– Varför skriver du för?

Viggo Linder är sex år och allmänt otålig under besöket på pappas jobb. Han drar i min arm tills reservoarpennan gör kungsblå båglinjer i blocket. Lägger huvudet på min axel: en pappa-och-jag-stund.

Stjärnhimlen över scenen ger inte mycket ljus till pappas anteckningar; det är kväll i Stockholm och den pizzadegsvita månen speglar sig i taknocksplåten när Lillebror Svantesson (Benjamin Wahlgren) lämnats ensam hemma.

Föräldrarna har åkt på sombrerosemester, till synes utan gnisslande samveten eller skenande föräldraångest.

I Marcus Englessons och Erik Fredrikssons scenografi är alla räta linjer aningen skeva; det tippande folkhemmet.

Utanför fönstret hörs snart wiki-wiki-ljudet från Karlssons propeller. Figurens kaxigt bredbenta självkänsla och ögonblöta tycka synd om-miner känner jag igen hemifrån.

Markoolios spel och plastik gör Karlsson till den pojke han är, långt bortom tv-versionens luftburne, tunnhårige hob (som jag alltid var rädd för).

Nypremiären av Karlsson på taket smyger igen är en välpaketerad minimusikal, ett rosa fluffmoln fångat i barnahänder.

Den charmiga sagan är hämtad från en tid då tjuvarna kändes igen på utanskriften.

– Skriv att teatern var jättebra, säger Viggo. Att danserna var roligast.

Och han vill ge mer beröm åt scenbygget:

– Det var ju till och med gjort av RIKTIGT TRÄ!

– Skriv det, pappa!

Så. Nu är det ordnat, hjärtat mitt.

Vad: Karlsson på taket smyger igen

Var: Bombardier Arena

När: Igår

Mer läsning

Annons