Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tonårstjejens dagbok: Flera generationers kvinnor berättar in sina liv

Ångesten över en äten semla, kärlekseufori och livsfunderingar – allt ryms i dagboken. Hundratals sidor har nu samlats i boken "Tonårstjejens dagbok". Där berättar unga kvinnor från flera generationer om sina liv.

Annons

Lovisa Henoch och Daniela Auerbach har samlat in dagbokssidor under flera år och har nu ett arkiv på över tusen sidor. De hoppas på att kunna ge ut ännu en bok med utdrag från fler dagböcker.

Kära dagbok. "Jag var nöjd och stolt över mina betyg, tills pappa kom. Jävla alkogubbe". "Snälla inse hur ensam jag är. Jag har ingen riktig vän, ingen som vill veta av mig längre." "Den här rosen fick jag av 'Dicken' på Teneriffa".

Generation efter generation tonårstjejer har uttryckt sina mest intima tankar i skrift. När Daniela Auerbach och Lovisa Henoch ville berätta om unga kvinnors verklighet var det just där de började leta.

–Det var så sällan tonårstjejens röst hördes i offentligheten så vi började fundera på var den fanns. Dagboken kändes som en plats som var helt och hållet hennes, där hon berättade om sig själv men också om samhället, säger Daniela Auerbach.

Lovisa Henoch vill tillsammans med Daniela Auerbach ge tonårstjejerna en röst i offentligheten.

Det hela började med ett feministiskt samarbete efter studier vid Konstfack, tillsammans med Mikaela Krestesen. Ambitionen var att hitta fler kvinnliga förebilder. Sedan dess har duon samlat in hundratals dagbokssidor, genom att organisera öppna scener, leta i arkiv, leda workshops på skolor och besöka ålderdomshem. Bokens äldsta bidrag är från 1904.

Att nå dagens tonårstjejer var knepigare. Många skriver bloggar i stället numera och det har vi valt att inte ha med eftersom man då skriver till en publik, säger Daniela Auerbach.

Dagboken är tonårstjejens egen frizon. Och i alla tider återkommer samma ämnen. Existentiella kriser, föräldrar som bråkar, längtan efter att bli sedd och bekräftad. På de möten där folk har delat med sig av sina dagboksanteckningar har en varm samhörighet uppstått mellan generationerna, berättar Daniela Auerbach.

Det blir också vår hyllning till tonårstjejen, att hon ska kunna känna att hennes känslor är helt okej, de har sett likadana ut i alla år.

Daniela Auerbach känner igen mycket av det de unga tjejerna skriver.

Daniela Auerbach saknar tonårstjejens röst i offentligheten, hennes kraft, kreativitet och styrka. Tv-serien "Skam" har förbättrat situationen, men fortfarande hörs för få unga tjejer, tycker hon. Sällan tas de riktigt på allvar.

Dagbokssidorna är både kloka, naiva, positiva och drastiska – ibland på gränsen till det komiska, som när en flicka lakoniskt kommenterade, 1989: "Nu har jag blivit kysst för första gången. Av Anders på Mallorca. Ganska äckligt eftersom det var Anders men häftigt ändå."

Kärleken och systerskapet får stort utrymme. Redaktörerna minns det magiska bandet, de har själva varit bästa vänner sedan barndomen. De hoppas att boken ska läsas på både ålderdomshem och skolor.

Alla aspekter av att vara människa är så sköra när man är ung och genererar så mycket ångest. Det är tufft att vara ung – väldigt roligt också bitvis – men vi vill att man inte ska behöva känna sig så ensam.

Dagboken är tonårstjejens egen frizon. En ny bok publicerar utdrag från anonyma tjejers liv. Där finns strullistor, inklistrade föremål, illustrationer och texter om deras liv.

Fakta: Utdrag ur "Tonårstjejens dagbok"

2013: "I dag åt jag en semla. På Capio. Och jag skrattade så jag kiknade emellan tuggorna. Och jag ska banne mig INTEINTEINTE träna idag. För jag är inte anorektisk och jag är inte ätstörd."

Årsslutet 1942. "I hela världen nästan svälter man. Här börjar nu bli ganska svårt: ingen fisk efter ransoneringen, ringa kött, allt ransonerat. Man äter grävling, rävar."

Odaterat: "Kärlek är en stor jävla bluff".

2015: "Existentiell kris typ". "Jag vill lägga mig bredvid någon i en 180 säng, läsa lite ur en bok, se på SVT, äta skorpor, gå på friskis och sitta och snacka i bastun efteråt. Gå på after-work, förbereda en romantisk middag, ha grillfest i vitan, ta en vecka i Frankrike. Jag vill ha mer stabilitet, mindre oro. (...) Någon fucking mening med mitt patetiska liv."

1918: "Som du kanske minns talade jag kanske om att det varit en väldigt söt, ung kontrollör med på tåget en gång i höstas. Sedan i vinter en gång när jag varit inne på eftermiddagen och skrivit franska stod han på stationen och viftade av tåget. Han kände genast igen mig och hälsade men tåget gick förbi så hastigt att jag inte kunde hälsa tillbaka. Sedan dagen därpå, när vi kommo på morgonen stod han där igen och grinade, och när jag gick förbi sa han ”gomorgon”, och gjorde honnör."

Kvällen den 27/6-44: "För varje gång jag slår upp denna bok o. ser på det jag skrivit tycker jag det låter mycket barnsligt och även det som skall skrivas här denna gång kommer antagligen att senare verka så, dock är det för tillfället i mina tankar långt ifrån barnsligt endast svindlande härligt och mycket komplicerat. Mina känslor för Olof har blivit ännu starkare och ännu djupare och jag ångrar inte en sekund något jag gjort med honom utom möjligen att jag varit skygg emellanåt."

Odaterat: "Jag tycker absolut att man ska ha säker sex. Det är mycket viktigt att man skyddar sig mot att bli oönskat med barn eller få någon könssjukdom!"

Odaterat: "Varför jag skriver dagböcker är för att jag ska ha någonting kvar från min ungdom, när jag blir sådär 24."

Mer läsning

Annons