Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Trumhinnorna ropade på hjälp"

Trumhinnorna prövades till det yttersta. Erik Oscarsson kvartett gav publiken en omgång.

Annons
Erik Oscarsson och hans medmusiker höll inte igen när de besökte Nya perspektiv i går. Från vänster Erik Oscarsson, piano, Fredrik Ljungkvist, saxofon, Magnus Vikberg, trummor, och David Stackenäs, gitarr

Det går sällan lugnt till när den unge västeråspianisten Erik Oscarsson befinner sig på en scen. Flygeln brukar få sig några törnar och gårdagens konsert var inget undantag.

Den första improvisationen börjar starkt (i betydelsen hög ljudnivå). Elgitarristen David Stackenäs släpper loss sina effekt-pedaler och får understöd av Oscarsson och saxofonisten Fredrik Ljungkvist.

Gradvis stegras ljudstyrkan och tonhöjden till en nivå där publikens trumhinnor ropar efter hjälp. Men att musiken är stark är inget självändamål. Det finns en linje bakom tonerna och improvisationen blir till en urladdning som väcker åhörarna och sätter igång tankar.

På många sätt är det här den experimentella jazzmusikens styrka. Musikaliska idéer tillåts drivas till sin spets och gärna lite längre.

Erik Oscarsson har utvecklats som pianist sedan jag hörde honom för något år sedan. Han är mer lyhörd inför sina medmusikanter och hans uttryck har fått fler nyanser.

Att han spelar tillsammans med tre musiker som har en liknande spelstil gör inte saken sämre. Musiken tillåts aldrig att få ro. Alltid är det någon som jagar på och snart ökar intensiteten, men mitt i larmet finns hela tiden små fina skiftningar.

Mer läsning

Annons