Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulrika är van med skit under naglarna

– Jag dömdes ut snabbt när jag kom in på Farmen. Men det var kul att visa att jag är van med skit under naglarna. Ingen stadsråtta.

Annons
Hej grisen. Farmen-deltagaren Ulrika Eriksson från Västerås är van med de fyrfota. Linderödssvinet på Vallby njuter av Ulrikas långa naglar. I kväll när Farmen startar blir Ulrika en ”såpakändis”. Hon längtar inte ihjäl sig, men är nöjd med att hon antog utmaningen. Foto: Tony Persson

Dokusåpa. Det här med naglarna blir mycket påtagligt när VLT fotograferar Farmendeltagaren Ulrika Eriksson på Vallby Friluftsmuseum. Linderödssvinet klipper med ögonen och börjar svaja på bakhasorna när Ulrika kliar honom med mycket långa naglar. Vallby-kissen som kommer smygande vill också somna i Ulrikas famn.

Det är mera action i Farmen. Drama och konflikt som förväntas i dokusåpor. Årets upplaga startar i kväll, måndag, och Ulrika är en av de tolv deltagarna. Hon har inte bestämt om hon ska se alla avsnitt. Det har gått mera än fyra månader sedan hon lämnade Farmen utanför Hedemora och kom tillbaka hem till döttrar och hundar i Västerås.

– Under den här tiden har jag lyckats förtränga tiden på Farmen, jag har jobbat och varit med tjejerna.

När hon i kväll kliver in i såpakändisarnas skara har hon ingen aning om hur hon framställs.

– Man vet ju inte hur de vinklar det. De kan ju ha tagit de värsta bitarna och jag framställs som en satmara. ”Det är tur att vi känner dig sedan tidigare”, sa flickornas dagisfröknar till mig.

Ulrika skrattar men medger att det finns ett moment av anspänning i hur såpan är klippt.

Varför anmälde du dig?

– Jag har alltid gillat Farmen och har sett programmet i alla år. Eftersom jag är uppvuxen på landet ville jag testa och anta utmaningen. Men man utsätter sig och i efterhand kan man ju fråga sig om det verkligen var värt det. Just nu känns det väl inte som någon höjdare att se sig själv i tv.

Under juli och augusti var hon instängd på farmen tillsammans med de övriga. Ingen fick lämna gården eller ha kontakt med omvärlden. Döttrarna, 5 och 3 år, fick inte veta vart Ulrika tog vägen eftersom det finns en risk att så små barn kan prata om det. Allt är förborgat fram till tv-sändning, förklarar Ulrika.

– Det var lite jobbigt för 5-åringen när jag försvann i början av juli. Hon är lite mammig, säger Ulrika.

Men de hade det bra hos sin pappa.

Ulrika Eriksson fick slita hårt på sin ”semester”. Farmen bygger på självhushåll.

– Man ska bygga upp farmen från första början och vi jobbade från morgon till kväll. Vi hade häst, kor, får och getter. Varje djur måste man förtjäna genom uppdrag. Misslyckas man med uppdraget får man inga djur.

Det var ont om mat eftersom deltagarna själva måste skaffa fram den. De får själva slakta djur – och det har Ulrika gjort tidigare i sitt liv. Värst var det att det inte fanns schampo, skrattar hon.

– Det var stenhårt. Vi tvättade, diskade och duschade i såpa. Det närmaste jag kom Schampo och Balsam var katterna som var döpta så.

Som alla andra såpor måste Farmen bli bra tv med konflikter. Varför valde de dig tror du ?

– Mycket för min vinnarskalle. Och så för den här fördomsgrejen, gissar jag. De visste vad jag har för bakgrund. De väljer olika karaktärer och har en plan med det, de är ju inte dumma. I programmet finns stockholmare som inte vet hur en gris ser ut.

Mer läsning

Annons