Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ung kärlek utan gnista

Raggarkulturen à la svenskt 50-tal ges en kärleksfull hyllning på Göta Lejon i Stockholm.

Annons
På Göta Lejon har Grease förflyttats till svensk mark. I förgrunden Marie Serneholt och Sebastian Karlsson.

Grease är nostalgi, ung kärlek och dansglädje. Musikalen har sedan premiären 1972 satts upp åtskilliga gånger på Broadway och i Londons West End. På Göta Lejon i Stockholm spelades den så sent som 2004 (då med den något överåriga Pernilla Wahlgren i rollen som Sandy).

Musikalens styrka ligger i de medryckande sångerna som ger flera tacksamma shownummer. Berättelsen är däremot snabbt glömd, för att inte tala om de skissartade rollfigurerna.

Den nya versionen på Göta Lejon är ändå något annat än vad vi sett tidigare. Anders Lundin har nyöversatt och bearbetat. Danny och Sandy har blivit Danne och Sanna och i stället för på Rydell High School har vi hamnat i Hökarängen.

Det är ett vågat grepp som man inte ofta ser på svenska musikalscener. Anders Lundin har fått till en hel del roliga tidsreferenser och dialogen och sångtexter är vitsigt kvicka.

Men så är det skådespeleriet. Det finns en uppsjö av begåvade och skolade unga musikalartister i Sverige. Några av dem syns i mindre roller på Göta Lejon, men huvudrollerna görs av en duo som aldrig beträtt en musikalscen.

Det uppstår aldrig några kärleksgnistor mellan de ungefär lika färglösa Sebastian Karlsson (Idol) och Marie Serneholt (A-teens).

Den som agerar med bäst klös är istället Sara Sommerfeld. Och Ewa Fröling är riktigt kul som bedagad skolfröken med smak för unga män.

Mer läsning

Annons