Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken avslutning på en oslagbar era!

Ingenting annat än Matteuspassionen hade kunnat ges i Västerås domkyrka på årets palmsöndag. Det var i mitt tycke den mest lysande som Agneta Sköld har dirigerat och det var den sista för henne innan hon pensioneras som domkyrkoorganist.

Annons
passionerat. Agneta Sköld och sopranen Karin Dahlberg. Foto: Rune Jensen

Bachs praktoratorium i original var välgörande för den som nyss har upplevt en förvanskad version på Folkoperan. Genom det sätt som den framfördes i går tydliggjordes hans genialitet att skapa en organisk enhet av evangeliet och musiken.

Jesu lidande och död skildrades i ett gigantiskt tonmåleri: stort och brett, rikt på färgstarka nyanser i totalklangen och med utsökta detaljer, både instrumentala och vokala, som accenter.

Mariakören, Västerås domkyrkas motettkör och en gosskör från Fryxellska skolan stod för folkmassans skiftande reaktioner, rakt igenom lysande.

Svenska barockorkestern framhävde tydliga genremarkörer med ett kraftfullt driv i tutti-spelet och inkännande enskilda insatser för att betona, rent av symbolisera, vissa roller.

Solisterna torde företräda det bästa landet har av oratoriesångare, stilmedvetna, inlevelsefulla, med ypperliga röster.

På dessa utmätta rader har jag försökt säga hur fint Agneta Sköld i går avslutade en oslagbar era med Matteuspassionen i Västerås domkyrka. Den inleddes av Bror Samuelson 1961 – med henne som tonårig korist!

Mer läsning

Annons