Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst lever(erar) han än

Annons

Utan omsvep drar Claes Malmberg i gång på Konserthusets stora scen. Som en speedad duracellkanin på göteborgska levererar han direkt från start.

Showen Still alive tar oss med på en resa genom Malmbergs uppväxt, skolgång och första möte med teaterscenen. Med en mängd utvikningar som ger historien än mer must. Det är inte utan att man undrar om omvägarna dyker upp för stunden eller om de ingår i manus.

De fyra musikerna, som ändå spelat showen med Claes Malmberg ett stort antal gånger, ser dock ut att ha roligare än publiken under resans gång så jag gissar på det första.

– Ibland blir det bara så att det kommer saker ur min mun och så står jag där och undrar vem det var som sa något så dumt – innan jag fattar att det var jag själv, förklarar Claes Malmberg sina ”irrgångar”.

I början går det, som sagt, så fort så fort. Skämten sprutar ur Malmberg i ett tempo så man får andnöd. Vilket han också har en bra förklaring till.

– Jag lider av en ovanlig sjukdom. Mitt tal är kopplat till andningen och så fort jag slutar prata kvävs jag. Så varje försök att avbryta mig kan ses som ett dråpförsök. Tänk på det!

Det är med stor självinsikt och självironi som Claes Malmberg lotsar den jublande publiken genom kvällen. Skämten varvas med sång och musik som välbehövligt drar ner tempot emellanåt. Efter andra låten får dessutom teknikerna ordning på ljudet och då blev föreställningen riktigt njutbar.

Samtidigt sänker Malmberg tempot på snacket vilket gör att hans humor kommer bättre till sin rätt.

En föreställning utan samhällskritik är ingen Malmberg-show så även här fick vi veta vad som gjorde honom förbannad som 18-åring och vad som upprör i dag. I stort samma saker, och värst av allt är ”feta 50-åriga gubbar som slutat engagera sig”.

– Så risken är stor att 18-åriga Claes skulle vara ganska förbannad på den 51-årige Claes som står här i dag.

ÅZA FORSMAN

Mer läsning

Annons