Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wyman – cool eller tråkig?

När Bill Wymans stjärnspäckade niomannaband showar loss är det svårt att veta vad man ska tycka.

Annons

Rhythm Kings har kallats ett överkvalificerat coverband och det är en ganska bra beskrivning. I snart 20 år har de rest runt och spelat välkända rock-, blues- och soullåtar för en entusiastisk publik.

Bandet verkar ha väldigt roligt på scenen. Det räcker med att titta på blåsarna Nick Payn och Frank Mead som gör sina koreograferade danssteg med maximal inlevelse.

Men det är lätt att känna sig tudelad. Å ena sidan är det bara namnkunniga äldre herrar som står och spelar musik från sin bästa tid.

Å andra sidan är de fortfarande väldigt bra på vad de gör.

Ibland låter det till och med otroligt bra, till exempel när spexaren Georgie Fame, som enligt Wikipedia har en sommarstuga i Östervåla, sjunger Just for a thrill.

Gitarristen Albert Lee blixtrar också till emellanåt. Han kunde gott ha fått mer utrymme. Roligast är pianisten Geraint Watkins som håller låda och frustar fram obeskrivliga ljud.

I längden blir konserten ändå ojämn, mycket på grund av att de envisas med att dela broderligt på sången. Men också för att det inte finns någon tydlig musikalisk linje. Det känns som att de har skrivit upp namnen på kända gamla låtar och sedan gjort en låtlista på måfå.

Så var det Bill Wyman. Han står stel som en pinne med basen i 45 graders lutning från kroppen, precis som han alltid har gjort. Om han är cool eller tråkig är upp till betraktaren.

Bill Wymans´s Rythm Kings

När: I tisdags kväll

Scen: Konserthuset

Mer läsning

Annons