Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturdebatt: Vi är inte emot jämställdhet – Wyndhamns och Arpis replik om "Genusdoktrinen"

Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi ger replik på prästen och teologen Agneta Lejdhamres inlägg om att patriarkatets tusenåriga genusdoktrin angående deras uppmärksammade bok "Genusdoktrinen".

I debattartikeln “Patriarkatets genusdoktrin är tusentals år” tar Agneta Lejdhamre sin utgångspunkt i vår bok ”Genusdoktrinen”. Hon uppmärksammar läsaren på det förflutnas patriarkala maktordning där mannens överhöghet över kvinnor var stadfäst norm i lag, liv och tro. En ordning som är tydlig i Bibeln och som efterföljande teologer och filosofer fortsatte predika.

Nu handlar inte vår bok om vare sig Bibeln eller om Thomas av Aquino. Inte heller Jean Jaques Rousseau är upptagen i vår litteraturförteckning. Inte för att de är ointressanta, utan för att boken handlar om den svenska högskolan och nutiden, inte om tiden kring Jesu födelse. Detta hade Agneta Lejdhamre vetat om hon hade läst boken, men det har hon inte. Det poängterar hon två gånger i artikeln. Hur seriös är man om man skryter så med sin okunskap? Eftersom Lejdhamre inte läst kan hon, som hon själv understryker, ”vare sig resonera eller argumentera om de konkreta exempel som ges i boken”. Där är vi helt eniga.

Men ändå gör Lejdhamre just det. Hon låter antyda att vi är motståndare till insatser för jämställdhet, indikerar att vi underkänner genusperspektivet som ett verktyg i ”lådan” eller att vi drabbats av en ”närmast panikartad ryggmärgsreflex” av blotta tanken på förstärkt genusmedvetenhet.

Den som läser ser att boken är en granskning av högskoleväsendet och den förändringsprocess som kallas jämställdhetsintegrering. Den som läser ser att vi intervjuat över åttio personer, alltifrån studenter, forskare och tjänstemän, till generaldirektörer och ministrar. Med deras röster berättar vi om en politisering av svenska lärosäten som begränsar forskares handlingsfrihet och som låter en specifik och bitvis extrem genusteori ligga som en våt filt över verksamheten. Den ger en teoretisk förståelse av verkligheten som gör det svårt att alls tala om män och kvinnor och de orättvisor som kan drabba den ena eller andra just på grund av könstillhörigheten. Sådana orättvisor är viktiga att kartlägga och komma tillrätta med. Den som läser “Genusdoktrinen” får en genomgång av vilken slags forskning som politiken upphöjer till norm när det gäller att förstå könsmönster och vilken slags forskning som politiken inte låtsas om. Det är denna snedvridning som försämrar jämställdhetsinsatsernas träffsäkerhet och effekt. Tar man del av boken förstår man också att vi, precis som den första vågens feminister och kvinnosakskämpar, argumenterar för att meritokratiska spelregler ska gälla. Lika möjligheter. Det är vad du gör, inte vem du är som ska bedömas. Till skillnad från Agneta Lejdhamre tror vi inte att en orättvisa i det förgångna repareras genom att ersättas av en ny orättvisa.

”Däremot kan jag en hel del om jämställdhet” skriver Lejdhamre. Ja, det kan också vi. Förutom att innehållet i boken ”Genusdoktrinen” förvrids till följd av att hon inte alls läst den, lyckas Lejdhamre nämligen med att repetera det mönster som snart sagt varje negativ recension uppvisat. (Kan det vara dessa hon läst?) Vi antas vara motståndare till jämställdhet och okunniga på det område vi granskar. Vi är ingetdera. I nästan tjugo år har Anna-Karin arbetat med jämställdhetsfrågor inom det fält som granskningen gäller. Detta är inte något hon har slutat med. Under tiden som boken ”Genusdoktrinen” tillkommit, har hon som en del av sitt eget lärosätes jämställdhetsintegrering, granskat rekryteringen av nya medarbetare. Letat efter mönster som gynnar någon grupp på bekostnad av en annan.

Det rör till rollsättningen i det här dramats uppdelning av god och ond, radikal och reaktionär. Därför låtsas inte heller Lejdhamre om det. Men det är klart. Alla sådana nyanser försvinner lätt om man inte ens orkar öppna boken man debatterar.

Anna-Karin Wyndhamn, fil doktor i pedagogiskt arbete och verksam vid Göteborgs universitet

Ivar Arpi, journalist och ledarskribent vid Svenska Dagladet

Läs mer om "Genusdoktrinen":

Recension: "Kvävd under det rosa täcket – så har genusdoktrinen blivit ett hot mot det fria samhället

Insändare: Hellre lika möjligheter för alla än genusperspektivet