Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kulturredaktörens val: “Amadeus” – det oförskämda geniet och den slätstrukne medelmåttan

Artikel 28 av 30
Kulturredaktörens val
Visa alla artiklar

Det odrägliga geniet och den slätstrukne medelmåttan. 
Miloš Formans prisade film “Amadeus” är en tre timmar lång musikalisk historia om skapande, rivalitet och gränslös avund. Fantasirikt skildras kampen mellan den odrägligt begåvade fyllbulten Wolfgang Amadeus Mozart och den stramt grådaskige Antonio Salieri. 
I kväll visas ett skönljudande mästerverk i Kulturredaktörens val på Elektra. 

Verklighetens Antonio Salieri var en uppburen och mycket framgångsrik tonsättare. Han var god vän med Josef Haydn och lärare och mentor till storheter som Ludwig van Beethoven, Franz Schubert och Franz Liszt. Salieri var inte någon ensam och plågad man, tvärtom var han gift, hade åtta barn och åtminstone en älskarinna. Och med all säkerhet var Salieri inte heller någon giftmördare. 

Den slätstrukne medelmåtta vi får möta i Miloš Formans film “Amadeus” (1984) var den Veronabördige kompositören alltså knappast, däremot är rivaliteten med den sex år yngre wienaren och vännen Wolfgang Amadeus Mozart väl dokumenterad i personliga brev. Det är också sant att Salieri tillbringade sin sista tid på sjukhus, men det var på grund av demens och ingenting annat. 

Det är ändå där historien tar sin början vintern 1823. Salieri (F. Murray Abraham) läggs in på mentalsjukhus efter att ha försökt ta sitt liv. Han bekänner för den unge prästen fader Vogler (Richard Frank) att det var han som låg bakom Mozarts (Tom Hulce) död. Salieri kallar sig själv “de mediokras skyddshelgon”, han minns tillbaka och berätta om sitt liv, om den livslånga kärleken till musiken och hur han med Guds försyn blev kejsar Josef II:s (Jeffrey Jones) hovkompositör i Wien. Vi förs nu till Salieris förflutna. 

Några år av ostörd berömmelse får han innan den översinnligt begåvade Mozart dyker upp, en omogen och obscen figur. Den hängivne katoliken Salieri kan inte förstå varför Herren har förlänat en så motbjudande och odräglig person (“Amadeus” betyder “den som älskar Gud” på latin) med en så stor gåva. Han vänder sig därför mot sin Skapare och vill hämnas mot denne genom att förgöra det osnutna underbarnet. Samtidigt kämpar Mozart mot sina egna demoner, bakom hans skämtsamma lynne och outtömliga skaparglädje ruvar ett svällande mörker närt av en eskalerande alkoholism som steg för steg förintar honom. 

Forman skapade sin film tillsammans med den brittiske dramatikern Peter Shaffer som några år tidigare satt upp en prisad pjäs med samma namn. “Amadeus” är inspirerad av den ryske författaren Aleksandr Pusjkins drama “Mozart och Salieri” (1831), skrivet utifrån ett rykte om att det var Salieri som giftmördade Mozart. I dag avfärdar historievetenskapen den teorin, för även om Mozarts dödsorsak ännu är okänd, lutar det åt att det var de många olika sjukdomarna han drog på sig under sitt korta liv som fick honom att till sist ge vika för influensan endast 35 år gammal den kalla vintern i Wien 1791. Men för Forman är en sådan fiktiv konspiration en fantastisk ingång till en gripande och mänsklig berättelse om skapande, fåfänga, rivalitet och avund.

Han var en av de unga filmskapare som under 1960-talet gick under samlingsnamnet “Det tjeckoslovakiska undret”. De fick hela världens blickar mot sig när de med stort mod och en mörkt absurd surrealism bröt med den socialrealistiska filmtraditionen i Östblocket genom att kringgå censuren och skildra det verkliga livet i de realsocialistiska länderna. Det var under några år möjligt i det relativt fria och självständiga Tjeckoslovakien, men när Warszawapakten gick in militärt och tog kontroll över landet 1968, tvingades Forman och många av hans kollegor att bege sig därifrån (uppemot 300 000 högutbildade tjeckoslovaker flydde till väst). Han tog sig till USA och Hollywood och under 70-talet skrev Forman definitivt in sig i filmhistorien med sin fantastiska “Gökboet” (1975), en film om livet på ett mentalsjukhus som blev en stark och konfrontativ allegori för människornas förtvivlade tillvaro i det totalitära samhällssystemet på andra sidan Järnridån. 

När Forman skapade “Amadeus” kunde och valde han att återvända till hemlandet och inspelningen ägde rum på plats i Prag och Kroměříž samt den klassiska studion Barrandov, där han själv först arbetade som ung filmskapare. Bland annat för Forman oss till den historiska teatern Stavovské divadlo där Mozarts operor “Don Giovanni” och “Titus” faktiskt hade sina premiärer två sekler tidigare. 

Tämligen namnkunniga skådespelare stred om att få göra rollen som Mozart. Rockstjärnan David Bowie provspelade och Kenneth Branagh föll på målsnöret. Mark Hamill, som hade spelat rollen i Schaffers pjäs, valde Forman bort därför att denne var så förknippad med sin roll som Luke Skywalker i George Lucas populära Stjärnornas krig-filmer. En katastrof för Hamill som verkligen hade behövt den rollen för att växa som skådespelare, i stället förpassades han till en alltjämt slumrande karriär som evig föredetting. 

Valet föll i stället på den förhållandevis okände komediskådespelaren Hulce. Det visade sig vara genialiskt, Hulce närstuderade den temperamentsfulle tennisspelaren John McEnroe och använde hans humörsvängningar som inspiration när han gestaltade det oförutsägbara geniet. Hulce tog både kritikerna och publiken med storm och nominerades till en Oscar för bästa manliga huvudroll. Ironiskt nog, men mycket välförtjänt, var det den mer renommerade Abraham (“Alla presidentens män”, “Scarface”, “Rosens namn” och många fler) som tog hem priset. Salieri slog Mozart till slut. 

“Amadeus” tilldelades inte färre än åtta Oscarsstatyetter och blev en stor publiksuccé världen över (i Sverige visades den på biografer i ett och ett halvt år). Det var inte givet, för de inblandade filmbolagen var det en stor risk att räknat i dagens penningvärde att lägga nära en halv miljard kronor på en film om 1700-talets musikaliska stjärnor, men så drog den också in över två miljarder kronor. Den klassiska musiken letade sig också upp på världens topplistor, utöver att filmen bidrog till att Salieris kompositioner återupptäcktes fann Mozart nya och yngre lyssnare och den bredare publiken fick också bekanta sig med annan samtida musik av kompositörer som Giovanni Battista Pergolesi och Giuseppe Giordani.

Det märkvärdiga med “Amadeus” ligger i hur Forman på ett så generöst provokativ, charmigt underhållande och kraftfullt gripande vis skildrar en av musikhistoriens viktigaste epoker och människoöden. Även om musikhistorikerna gått hårt åt filmens tänjande av sanningen, så har den fått ett stort erkännande av hur den fångar tidens atmosfär, hur Mozarts sångspel, som den mystiska och magiska “Trollflöjten” (1791), födde den tyskspråkiga operan som en reaktion mot den italienska dominansen och en kulturell och nationalistisk väckelse.  

Numera finns “Amadeus” bevarad i USA:s kongressbibliotek som en oumbärlig del av det mänskliga kulturarvet och omtalas alltjämt bland de absolut bästa filmer som spelats in. 

I kväll klockan 17.30 visas den i Kulturredaktörens val på Elektra. Som vanlig inleder jag visningen med en presentation av filmen. För er som på grund av pandemin undviker biografer så finns “Amadeus” att se via diverse strömningstjänster på nätet. Se den och dras med i en oerhörd och gripande musikalisk resa! 

Kulturredaktörens val

I ett folkbildningssamarbete mellan VLT:s kulturredaktion och Västerås kvalitetsbiograf Elektra väljer VLT:s kulturredaktör Erik Jersenius sina favoriter ur filmhistorien. Visningarna inleds med att Erik Jersenius ger en introduktion av filmen.