Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Landsting och Västerås har satt lagtrots i system

Patienter drabbas när landstinget bryter mot regelverket

Annons

Det rapporteras mycket om problem med vård och omsorg i Västerås. Inte minst gäller detta psykiatri och äldrevård.

Kommunens nya beräkningsmodell, IBS, för hemtjänsten har också fått mycket kritik. Såväl brukare som personal och anhöriga far illa av uppenbara brister i tillämpningen.Problemen med vård och omsorg är tydliga, men vad beror de egentligen på? Finns det någon gemensam nämnare? Vem är egentligen ansvarig?

Som anhörig har jag tvingats gräva ner mig i hela det regelverk som gäller för vård och omsorg. Jag har blivit den ofrivillige experten. Och situationen i Västerås skrämmer mig. Det som pågår är en vårdskandal i det tysta.

Jag har funnit ett mycket tydligt regelverk där hela syftet är att undvika att det blir som i Västerås. Regelverket går ut på att landsting och kommun ska samarbeta för att säkerställa att den enskilde får sina individuella behov av vård och omsorg tillgodosedda.

Hela tyngdpunkten ligger på den enskilde och dennes behov. Landsting och kommun har ett gemensamt ansvar för att säkerställa att det hela fungerar. För en person med olika sjukdomar och behov kan det behövas ett omfattande samarbete.

Man kan säga att vård och omsorg ska bedrivas som ett projekt kring brukaren/patienten. Och det ska finnas en namngiven ansvarig person som håller samman alltihop och säkerställer att allt fungerar. Lagkraven är mycket långtgående.

Allt detta är mycket tydligt beskrivet i lagtexter som både landsting och kommun struntar i sedan länge. Det är svårt att tro att det är sant, men så är det. Det är ett direkt lagtrots som satts i system.

Låt mig ta äldrevården som exempel. Där är ofta många olika aktörer inblandade: biståndshandläggare, hemtjänst, hemsjukvård, familjeläkare, specialistvård, sjukhuspersonal, arbetsterapeuter och så vidare. Listan kan göras lång.

'Syftet med regelverket är att ställa den äldre i centrum och låta kommun och landsting gemensamt ta ansvar för att den äldre får sina samlade behov tillgodosedda. Det är här det spricker totalt.

Varken kommun eller landsting tar sitt ansvar. Istället bollas den äldre runt och det blir de närmast som får ta smällarna, ofta hemtjänst och anhöriga.

Den äldre, hemtjänstpersonalen och anhöriga får på grund av bristerna i samverkan en nästan hopplös situation. Precis det som så ofta framkommer i medierna. Med en förståelse för regelverket blir det lättare att förstå varför det ser ut som det gör.

Skulden vilar tyngst på landstinget eftersom det är patientens hälsotillstånd som avgör behovet av insatser. När landstinget smiter från sitt ansvar klarar inte kommunen att tillgodose patientens behov och systemet havererar.

När hälso- och sjukvården bryter mot lagar och bestämmelser är det i slutändan ett problem för landstingsstyrelsen. Men landstingsstyrelsen låter lagtrotset fortgå år efter år.

Enligt kommunallagen ska landstingsfullmäktige tillsätta styrelse och de nämnder som behövs för att fullgöra landstingets uppgifter. När landstinget bryter mot regelverket år efter år har fullmäktige misslyckats med att tillsätta fungerande styrelse och nämnder.

Jag frågar nu landstingsfullmäktiges ordförande Glenn Andersson (S): Varför säkerställer inte landstingsfullmäktige att hälso- och sjukvården följer lagar och bestämmelser?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel