Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Det är rätt av L att flytta in på Rosenbad och bevaka januariavtalet på plats

Annons

I mitten av augusti flyttar fem L-tjänstemän in i Rosenbad och bildar ett eget samordningskansli. Under mandatperioden blir deras jobb att se till att 73-punktsprogrammet inte stannar vid tomma löften.

Det finns en befogad rädsla hos Nyamko Sabuni att L ska bli bortkollrade av regeringen. För att ge L och C inflytande över den politiska processen garanterar januariavtalet att de får medverka fullt ut i beredningen av utredningsdirektiv och riksdagspropositioner.

I praktiken råder dock allt annat än maktbalans. Stefan Löfven förfogar över tusentals tjänstemän varav ett par hundra är politiskt tillsatta.

Sabuni, som till skillnad från burgna Annie Lööf, leder ett parti i prekärt ekonomiskt läge, har knappt råd att anställa politiskt sakkunniga till sitt riksdagskansli.

Under regeringen Persson 2002–2006 klagade MP och V ständigt på att de var dåligt informerade och sent inkopplade i beslutsprocesser, trots att båda stödpartierna hade egna tjänstemän i regeringskansliet.

S är ett maktparti, som inte kommer tveka en sekund på att snuva C och L på liberala löften som förändringar av arbetsrätten, uppluckrat strandskydd eller friare hyressättning, lagom till att de ska genomföras vid mandatperiodens slutskede.

C hållning är mindre begriplig. Under Almedalsveckan sade Lööf att partiet redan har väldigt bra tjänstemän i riksdagen och att de vill att riksdagsledamöterna ska vara med och förhandla.

Inget av dessa slutsatser står i motsatsförhållanden till att även C-tjänstemän flyttar in i regeringskansliets korridorer.

Överhängande finns en rädsla från centerlägret att inte längre uppfattas som ”liberal opposition” när man kvitterar ut nyckelbrickor till Rosenbad.

Ett märkligt orosmoment kan tyckas, från ett parti som avtalat med regeringen om att trycka på grön knapp i varenda budgetomröstning under mandatperioden.

C är i ett annat ekonomiskt läge än L, men beröringsskräcken inför utsikten till egna tjänstemän i regeringskansliet är både en utebliven chans att anställa fler och kompetensutveckla tjänstemän inför ett kommande regeringsskifte.

Framför allt är det dock en förlorad möjlighet till ökad insyn i regeringens arbete, vilket är en helt central kontrollfunktion om de förnuftiga liberala reformerna 73-punktsprogrammet ska ros i hamn.

Anmäl text- och faktafel

Annons