Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Trendbrott – nu flyttar stockholmarna ut på landet

Det har skett ett trendbrott när det gäller inflyttningen till Stockholm från övriga landet. Med statistik från SCB ser vi nu istället det motsatta hända, det vill säga det flyttar fler personer från Stockholm till övriga landet än det flyttar personer till Stockholm.

Framförallt är det barnfamiljer som väljer att lämna. Ett tydligt flyttmönster man ser är att familjerna ofta väljer att flytta när barnen börjar förskolan eller skolan och att de då väljer att flytta tillbaka till sina hemtrakter, där det finns släkt och etablerade sociala nätverk.

Jag är fullt medveten om att det finns en cirka 200 år gammal trend av urbanisering och inflyttning till städerna. För 200 år sedan bodde ungefär 90 procent av Sveriges befolkning på landsbygden och 10 procent i städerna. Idag är siffrorna nästa de omvända och globalt är det en ihållande trend. Men trender är till för att brytas. Bara för att det är och har varit en stabil trend, betyder det att det alltid måste vara så?

För att förstå urbaniseringstrenden så behöver man lite historiskt perspektiv. Att vi valt att flytta från landsbygden till städerna har till stor del handlat om att hitta jobb. Det är med andra ord inte för att betala skyhöga summor för en liten etta med kokvrå som människor har vallfärdat till Stockholm. Städernas attraktionskraft handlar till stor del om utbudet av möjligheter och arbete.

Men om städerna inte längre är överlägsna på att erbjuda detta, vad händer då? Sverige blir allt mer uppkopplat och arbetsmarknaden allt mer global. Du behöver idag inte nödvändigtvis befinna dig på en geografisk plats för att utföra ett visst typ av arbete, eller ens för att delta i en universitetsutbildning på ett lärosäte. Så varför ska du då bo eller flytta till en storstad?

Tanken har slagit mig mer än en gång, jag är själv en utflyttad stockholmare med familj, jag valde ett annat liv än storstadslivet för att det var möjligt. Bredband och bra uppkoppling var en förutsättning som gjorde att vi kunde starta och driva företag från vår lilla stuga på gården. Det hade inte gått för tio år sedan, men nu, nu går det på många platser i vårt avlånga land.

Vi ställde alternativen mot varandra. Jättedyrt radhus i Stockholm eller stort hus med tomt på landet nära familj och möjlighet till barnvakt. För oss var valet då relativt enkelt.

Rimligtvis kan inte vi vara de enda som resonerar så här tänker jag. Och det är vi uppenbarligen inte heller. I min bekantskapskrets ser jag att det här blir vanligare och vanligare och nu visar även statistiken från SCB att det verkar som att något håller på att hända. Även om urbaniseringstrenden fortfarande är stark globalt så har trenden här i Sverige börja peka åt ett annat håll.

Frågan är nu, hur ska våra kommuner och regioner jobba för att kunna erbjuda potentiella barnfamiljer ett alternativ till storstan? Det finns stora vinster att göra här, men då gäller det också att det finns en politisk vilja och drivkraft att erbjuda ett alternativ som är attraktivt för dessa potentiella hemvändare.