Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Leve kapitalistisk välfärdsstat

Välfärdsstaten och kapitalismen bör gå hand i hand

Annons

Humlor kan inte flyga. Så hette det länge. Små vingar och en knubbig kropp gör att de aerodynamiska egenskaperna borde vara all- deles för dåliga.

På samma sätt påstods det vara med Sverige. Att ett land med stor offentlig sektor och höga skatter, skulle kunna vara ett av världens rikaste länder, trotsade alla nationalekonomiska modeller.

Men precis som det varje sommardag bevisas att humlor visst kan flyga, oavsett vad modellerna säger, kan man se Sverige som ett exempel på att skattenivåer och storleken på de offentliga utgifterna inte säger allt om ett lands möjlig- heter att bli rikt.

Samtidigt finns det i internationell debatt en föreställning om att Sverige är betydligt mindre kapitalistiskt än vad vi faktiskt är, konstaterade nyligen nationalekonomen Andreas Bergh på ett seminarium hos Institutet för näringslivsforskning.

Sveriges ekonomiska framgångar från 1870-talet och framåt har handlat om just stabila kapitalistiska institutioner som tydliga äganderätter, rättsstat, näringsfrihet och låg korruption. Det är faktorer som uppväger skatte- uttaget och som gör att välfärdsstaten inte blir ett hinder för kapitalismens välståndsskapande krafter.

I boken ”Sweden and the Revival of the Capitalist Welfare State” konstaterar Bergh att svensk politik från 1995 och framåt har handlat om att med avregleringar och skattereformer stärka de kapitalistiska institutionerna. Detta efter en period av progressiva skatter och tilltagande statlig inblandning i ekonomin.

Det går att läsa Berghs bok som en plädering för att den kapitalistiska välfärdsstaten bör bli mer kapitalistisk. På vissa områden stämmer det.

Exempelvis skulle friare prissättning på hyresmarknaden kunna vara en del av ett reformpaket för att minska bostadsbristen i storstäderna, även om reformen är svår att genom- föra.

Det finns dock en risk med att bara ta fasta på kapitalismen i den kapitalistiska välfärdsstaten.

”Varför slakta den gås som värper guldägg?” Så har statsvetaren Leif Lewin beskrivit Socialdemokraternas förhållningssätt till kapitalismen.

Men bland både social-demokrater och liberaler har det även funnits en insikt om att kapitalismen måste placeras i ett politiskt ramverk för att guldäggen ska komma alla till del. Det handlar både om bra skolsystem, som är ett av de bästa sätten att främja jämlikhet, och om välfungerande social-försäkringssystem som gör att enskilda människor inte behöver bära hela kostnaden när ekonomin förändras och gamla jobb försvinner.

En kapitalistisk ekonomi är en förutsättning för en välfärdsstat. Men utan en välfärdsstat riskerar kapitalismen att bara bli ett i raden av dåliga samhällssystem.

Vi behöver således både kapitalister och bättre a-kassa. Det är synd att inte något parti har det som sitt budskap inför valet.