Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Löfvens bakgrund bör göra det lättare för Socialdemokraterna att åter framstå som ett parti för arbetande.

Socialdemokraterna satsar på ett till synes säkert kort, men Stefan Löfven har inte varit politiker på nationell toppnivå. Därför är parti-ledarvalet ändå en chansning.

Sedan Håkan Juholt hade avgått som ledare för Socialdemokraterna verkade mötena i verkställande utskottet (VU) aldrig ta slut. Men till slut har VU enats både om hur en ny partiledare ska väljas och vem de vill ha.

Det slutade med en snabb process. Partiledaren ska väljas i dag av partistyrelsen. Det blir ingen extrakongress, och partikongressen 2013 kan sedan bekräfta valet. För detta ska inte ses som en tillfällig lösning, Det hårt prövade partiet hoppas slippa att åter gå till partiledarval under mandatperioden.

Det innebär att IF Metalls ordförande Stefan Löfven tar över om partistyrelsen ställer sig bakom VU:s förslag. Och så kommer det att bli. Alla ser ut att vara överens.

Nu blev även denna process sluten. De ledande i partiet tyckte att det var viktigare att snabbt komma till beslut än att låta kongress eller medlemmar bestämma och att låta intresserade kandidater träda fram. Nu fick vi i stället en repris på tidigare ledarval, där tänkbara kandidater regelmässigt svarar nej till på frågan om de vill bli partiledare.

Det gör det extra viktigt att det här valet blir bra. Om inte heller Löfven skulle klara uppdraget har brådskan och slutenheten inneburit ännu ett misstag. Till nästa gång måste Socialdemokraterna göra allvar av talet att öppna processen. Kandidater behöver träda fram och prövas genom att presentera sina visioner och låta sig utfrågas i medier och på möten runt om i landet.

Förutsättningarna för att göra ett bra val verkar bättre den här gången. Stefan Löfven beskrivs som eftertänksam, enande och pragmatisk. Han har som fackordförande agerat för att säkra jobb och ge företag möjlighet att överleva. IF Metall har slutit avtal om lägre löner under ingångs-/praktiktid och slöt avtal om en arbetstidsförkortning för att rädda jobben när finanskrisen härjade som värst. Hans bakgrund bör göra det lättare för Socialdemokraterna att åter framstå som ett arbetarparti snarare än ett ”bidragsparti”.

Men det finns även gott om frågetecken. Löfven har sin bakgrund i fackförenings-rörelsen och saknar erfarenhet av riksdagen. Han har inte råkat ut för den hårda granskning som toppolitiker kan räkna med. Redan har han fått kritik av Svenska Freds för att ha varit för positiv till vapenindustrin. Löfvens och IF Metalls försvar för kärnkraften kan användas emot honom av Miljöpartiet eller av Vänsterpartiet.

Bakgrunden som facklig ledare kan därför i sakfrågor ställa till trassel för partiledaren Stefan Löfven. Han måste också mer än förr kunna svara på frågor om allt möjligt såsom främlingsfientlighet, EU, jämställdhet eller småföretag.

Samtidigt som färre LO-medlemmar än tidigare röstar på Socialdemokraterna väljs en facklig ledare för första gången till partiledare. Den tidigare kopplingen mellan LO och parti framstår som mindre självklar, men i stället blir banden starkare genom att partiledaren hämtas från facket.

Låt oss ändå hoppas att Löfven klarar uppdraget. Det är bra för demokratins vitalitet med en tydlig men konstruktiv opposition.

Sverige har en minoritetsregering. Det betyder att uppgörelser i riksdagen behövs. Löfven är som facklig förhandlare van att ge och ta för att komma fram till avtal. Det kan bli en värdefull egenskap i ett läge där Socialdemokraterna samtidigt behöver opponera och vara beredda att göra upp med regeringen.