Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Meste västeråsaren bor norr om stan

Artikel 204 av 300
Nostalgi - 70-talet
Visa alla artiklar

Den meste västeråsaren heter Maria Boholm - för hon bor precis mitt i kommunen, mitt i hjärtat av Västerås.

Annons

VLT 29 juli 1971.

Maria Boholm har bott där länge - sedan 1935 har gården Gustavslätt varit hennes hem. Den ligger intill Bergslagsvägen, cirka 1 km nordost om Domus stormarknad.

- När vi först kom till gården och brukade den fanns det ingen bebyggelse i närheten, men nu kommer stan hitåt, det märks på så mycket. Brunnan sinar och trafiken bullrar, säger fru Boholm.

- Men jag trivs här, och vill ha gården kvar som sommarstuga länge till.

Hur hittar man den meste västeråsaren? VLT gjorde först tillsammans med karttekniker Peter Fuchs på stadsingenjörskontoret i Västerås bestämning av kommunens exakta mittpunkt.

Genom att dra diametrar tvärs över kommunens karta i ett stort antal gånger och varje gång avsätta medelpunkten ringades ett litet område in på kartan. Den definitiva mittpunkten bestämdes på samma sätt, med diametrar.

Knappnålen stacks in och pekade på en svart fyrkant bortom staden: Gustavslätt.

Gustavslätt är en gammal arrendegård som ägs av Västerås kommun. Den brukas inte längre, utan är bara sommarstuga för Maria Boholm och hennes dotter med familj.

Vi brukade gården i 26 år, fram till 1951, då den auktionerades ut av Västerås stad. Sedan dess har den fått bli sommarstuga - och det är inte alla som har sin sommarstuga mitt i stan, säger Maria Boholm, som mycket väl visste att hon bodde mitt i kommunen.

Gården är gammal - förmodligen från artonhundratalet, vilket de knotiga och förvridna äppelträden skvallrar om. Det är egentligen bara mangårdsbyggnaden kvar - en lada intill har blivit plåtslageri.

Den lummiga trädgården med bitvis högt gräs, vackra, stora blommor som klänger längs husets röda väggar och den gamla, lite lutande stugan är en idyll, som starkt kontrasterar mot omgivande industrier och trafik.

Och visst har stugan vita knutar, men inte stora vita björkar runt om, utan en och annan ek, buskar - och kraftledningsstolpar. För en kraftledning går fram just över huset.

- Visst märker vi att stan börjar växa över oss här i mitten av den, berättar fru Boholm.

1935 när vi kom hit fanns det ingen bebyggelse på Nordanby eller Stenby, men nu är det fullt, och industrierna kommer hitåt.

För tio år sedan grävdes diken vid Bergslagsvägen, och då förstördes brunnen. Vi hämtar vatten från staden. För fem år sedan kom kraftledningen upp. Trafiken på vägen ökar och väsnas natt och dag.

Men Maria Boholm och familjen Ramström vill inte ge upp sin sommarstuga. Flyttar de ut vet de att huset kommer att försvinna för att ge plats åt den expanderande staden.

- Och varför skulle vi flytta när vi trivs med stället, frågar Yvonne Ramström, dotter till meste Västeråsaren:

- Ingen kan väl ha så nära till sin sommarstuga som vi, och ändå upplever man den som den vore på landet - när inte trafiken på vägen påminner en om stugans egentliga läge. Det finns till och med rikligt viltliv här - älg kan man få se på nära håll, och förra året åt rådjuren upp skärbönorna i trädgården.

- Och barnen trivs bra, trots att inget vatten finns annat än en liten bassäng och närmaste glasskiosk heter Domus stormarknad.