Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Molander: Talibanernas återtåg visar grymheten i Sveriges utvisningar

Qala-e-Naw, Herat, Lashkar Gah, Kandahar, Mazar-e-Sharif, Pul-e-Alam, Jalalabad. Under helgen kom nyhetsuppdatering efter nyhetsuppdatering om afghanska provinshuvudstäder som fallit i talibanernas händer. På söndagsförmiddagen stod de i Kabuls förorter, på eftermiddagen i presidentpalatset.

Att den afghanska regering och försvarsmakt som Sverige och andra västländer hjälpt till att bygga upp under två decennier var bräcklig rådde det enighet om. Men att det skulle ta nio dagar från det att talibanerna den 6 augusti intog den första provinshuvudstaden Zaranj, tills dess att de erövrat hela landet var det få som trodde.

Det är en stats kollaps i fast forward vi fått bevittna.

Vad konsekvenserna av talibanernas återtåg blir för den redan utsatta afghanska befolkningen gör ont att tänka på. För även om talibanledare exempelvis hävdat att flickor ska få gå i skolan är risken överhängande att de framsteg som gjorts de senaste 20 åren kommer att raseras och ersättas av en skurkstat i medeltidstappning.

Men Joe Bidens beslut att dra tillbaka USA:s trupper var ändå rätt. Mer än 775 000 amerikanska soldater har tjänstgjort i Afghanistan under de tjugo år som insatsen pågått. Ungefär 2 400 soldater har dödats och 20 000 har skadats, många av dem allvarligt. Enligt en beräkning gjord av Brown University har USA lagt ofantliga 22,61 biljoner kronor på insatsen och stödet till Afghanistan. Till detta ska läggas alla insatser och allt bistånd från övriga västländer, som Sverige, de senaste 20 åren.

Trots detta kollapsade alltså den afghanska staten på mindre än två veckor. Den amerikanskledda insatsen har gjort misstag, men det är föga troligt att ett, fem eller ens 20 år till av amerikansk närvaro hade gjort någon större skillnad. I slutänden finns det inga andra än afghanerna själva som kan se till att en demokratisk regim överlever på sikt.

Det är inte samma sak som att afghanistans befolkning nu ska lämnas åt sitt öde. Biståndet till organisationer som Svenska Afghanistankommittén måste fortsätta, och afghaner på flykt – särskilt de som varit anställda av svenska utrikesdepartementet och försvarsmakten – ges en fristad i Sverige. Men klockan tickar.

Vid en presskonferens på måndagsförmiddagen gav utrikesminister Ann Linde (S) det mycket glädjande beskedet att all svensk personal på ambassaden lämnat landet på söndagskvällen lokal tid, bara några timmar efter UD:s order om evakuering. De lokalanställda skulle enligt plan evakueras under tisdagen, men på grund av det kaos som råder kunde utrikesministern inte ge något besked om när, hur eller ens om en evakuering kan ske.

Det vore en skam för Sverige om den motvilja som regeringen tidigare visade mot att ta emot afghanska tolkar innebär att de inte hinner ta sig ut ur landet.

De senaste dagarnas utveckling sätter också Sveriges utvisningar av afghaner i ett obehagligt skarpt ljus. Trots stora protester har Migrationsverket fram till för en månad sedan genomfört utvisningar till Afghanistan med argumentet att delar av landet är tillräckligt säkert. Nu har vi facit: det var det inte.

Fast i Afghanistan sitter unga svensktalande män medan talibanerna patrullerar på gatorna.

Anmäl text- och faktafel