Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Gustafsson - en besvikelse

Humorstjärnan Björn Gustafsson lös inte starkast då han gästade Konserthuset tillsammans med Özz, Måns och Soran.

Annons

Vad: Björn, Måns, Soran Özz - Turnén 2008

Var: Konserthuset

När: I går eftermiddag

Publik: Fullsatt på både eftermiddags- och kvällsföreställningen.

Stand up är hetare än någonsin och stand up-komikerna har fått rockstarstatus. I Konserthusets foajé inför starten av Björn, Måns, Soran Özz - Turnén 2008 kan man till och med köpa en rockig T-shirt med Björn Gustafsson-tryck. Redan innan föreställningens start får publiken höra att man inte får filma eller fotografera under speltiden.

"Det här är inte stand up comedy, det här är en rockkonsert", utbrister kvällens dj Stephen Simmons (som under denna turné inte verkar tillföra mer en ett par tre knapptryckningar på en laptop för att få igång en låt).

De fyra komikerna äntrar dessutom inledningsvis scenen tillsammans och upprepar fotoförbudet. Men publiken får nu, under en minut, chans att ta sina foton, berättar Özz som tar ett kliv åt sidan tillsammans med Måns och Soran så att det fullsatta Konserthuset kan fotografera stjärnskottet och flickidolen Björn Gustafsson. Lite skämtsamt, förstås, men redan innan showens start har alltså både komikerna och publiken klargjort att Björn Gustafsson är eftermiddagens huvudnummer.

Men förste man till micken är Özz Nûjen, som denna kväll är i väldigt god form. Hans ämnen kan man vid det här laget: muslimer, handikappade, jämställdhet, den svenska mentaliteten och svensk politik. Han får upp ett högt tempo och använder sig spontant av publiken på ett sätt som känns rutinerat. Hans skämt är kittlande och ger föreställningen en bra start. Nykomlingen Soran Ismail är näste man in på scenen. Soran känns stundtals lite oslipad men är ganska egen i svensk ståupp. Han är lugn i sin approach, inte sådär forcerande och hetsig som många ståuppare kan vara.

Efter pausen är det dags för Måns Möllers akt. Det finns få människor som ser så fånigt roliga ut helt utan större ansträngning som den här karlen. Måns Möller levererar, men kvällens alla anekdoter börjar bli tjatiga och jag önskar att något annat än solonummer vid mickstativet.

Några dueller eller samarbeten på scenen blir det inte. Däremot kommer Soran in igen, nu med en gitarr i handen. Han framför en kärlekssång till Björn Gustafsson, en parodi på kärleksförklaringen Björn Gustafsson gjorde till Carina Berg under Melodifestivalen. Riktigt lyckat, speciellt med tanke på att publiken nu förstår att det snart är dags för Björn Gustafssons nummer. BUSVISSLINGAR! Många anser att Björn Gustafsson är en överskattad komiker som vunnit publik med hjälp av sitt blonda hår och sin oskuldsfulla pojkaktighet, men jag tycker verkligen att flickidolen förtjänar all sin uppmärksamhet. Jag var i arenorna under Melodifestivalen och såg hur bra han skötte sig, hur duktig han är på det han gör. Men, med risk för att i morgon bli attackerad av en mängd tonårstjejer, så måste det sägas att Björn Gustafsson inte är i form denna kväll. Hans skämt känns inte genomarbetade. Han blir alldeles för långdragen i sina ståupp-historier, han har märkliga övergångar och är faktiskt bara knappt rolig.

Kanske är förväntningarna för höga, men när man ses som en rockstar, till och med av sina scenkollegor, så måste micken greppas lite hårdare och skämten sitta lite tajtare.

Nora Nergiz Ackblad

Mer läsning

Annons