Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härligt svenskt i hörnet

Nya Hattfabriken slog upp dörrarna med ambitionen att förvalta den svenska mattradition som främst förknippas med giganten Tore Wretman. Man lyckas med den äran. Stället är precis så där härligt, parisiskt och bistroaktigt som man kan önska. Menyn består av klassiska och vällagade svenska rätter och miljön är härlig och intim.

Annons

Sällan får man en toast Skagen som ligger så nära originalreceptet. Den är perfekt i smak och form och innehåller de rätta ingredienserna – nyskalade räkor, majonnäs, dill och löjrom på smörstekt bröd.

Även Caesarsalladen är något utöver det vanliga, snyggt och jättegott.

Vill man testa lite olika varianter av förrätter kan man beställa in ”svenska smaker” där man helt enkelt väljer tre eller fem smakbitar av traditionella förrätter – löjrom, Skagen, senapssill, matjessill och råbiff. Tyvärr garneras den förrätten med en citronolivolja som stjäl lite av smakupplevelsen. Löjrom ska smaka löjrom och inte citron. Det kommer heller inte med några minitillbehör till matjessillen, den får helt enkelt slinka ner som den är.

På varmrättssidan säljer man en hel del av ”veckans långkok”. Varieras från vecka till vecka och kan vara rätter som boeuf Bourguignon, dillkött eller rimmad oxbringa. Alla varmrätter håller generellt hög klass. Bara på Hattfabriken kan man få en råbiff serverad enligt konstens alla regler och med alla tillbehör man kan önska. Dock med tunna pommes frites i stället för klyftpotatis, som kanske hade varit ännu godare.

Wallenbergarna är riktigt goda och perfekt tillagade. Len, smörstekt kalvfärs med hemgjort mos, kokta ärter och rårörda lingon.

Den kalla inkokta laxen serveras med en dillmajonäs och en underbar Västerbottenostpaj. På menyn finns även entrecôte med Café de Parissmör och moules marinières och några lite enklare bistrorätter. Tyvärr även en hamburgare, Vretman hade med all säkerhet föredragit en gräddstuvad pytt i panna eller en klassisk Skomakarlåda.

Dessertmenyn består av några enklare desserter som Crème Brûlée, en pajbit, cheesecake, glasscoupe och chokladtryffel. Samtliga är goda men inte så spännande. Brûléen är ljummen och len och döljs under ett knäckigt lager av bränt socker.

Nya Hattfabriken är charmigt och man lyckas med att hålla sig i ”Tore Wretmans anda”. Stället har lyckats kombinera det opretentiösa med det professionella. Personalen är familjär, på gränsen till för privata när man gärna ¿sätter sig bland gästerna för att diskutera meny eller vinlista.

Priserna är rimliga när det gäller maten men priserna på öl är jämförelsevis skyhöga. En ”stor stark” kostar som på vilket ställe som helst men Hattfabrikens öl innehåller bara drygt trettio centilliter.

Nu ser Krogkollen fram emot höstens meny. Vad blir det där? Kalvlever Anglais, Biff Rydberg eller kanske till och med Sillbullar med korintsås?

Noterat

Att kockar har fått allt högre status yttrar sig på Hattfabriken i ett helt öppet kök. Dessutom rör sig kockarna obehindrat bland gästerna i matsalen och stämmer av att alla trivs och att maten smakar bra. Familjärt och härligt, som att vara hos Per Morberg eller i Pluras kök.

Spans betyg

Atmosfär 4/5

Förrätt 4/5

Varmrätt 9/10

Dessert 4/5

Betjäning 4/5

Summa: 25 - Fyra gafflar

1 gaffel: 1-10 p

2 gafflar: 11-17 p

3 gafflar: 18-22 p

4 gafflar: 23-27 p

5 gafflar: 28-30 p

Prisläget

9 smårätter 40–135 kronor

13 huvudrätter 95–285 kronor

4 efterrätter 65–95 kronor

www.nyahattfabriken.se

Mer läsning

Annons