Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ken, konjak och kontrollerat kaos

Rap- eller rockstjärna? Ken Ring visade upp en skön fusion av de två livsstilarna under sitt besök i Västerås.

Annons

Ken

När: Fredag klockan 00.30

Scen: Pluto

När discomusiken byts ut mot rap och samplade pistolskott ekar mellan väggarna riktas blickarna mot Dj 2MUCH, backupen Kalifa och Ken, som efter några minuters frånvaro letar sig fram till scenen med en konjaksflaska i näven. Flankerad av vakter och konfronterad av ett knökfullt dansgolv öppnas spelningen med "Ta det lugnt". Hur konstigt det än låter så klär det Kenta Kofot när han efter första låten utbringar en skål i konjak, en gest som skulle te sig patetisk för andra artister.

Ken skiljer sig även från många rappare tack vare engagemanget i texterna, något som återspeglas i spår som dystra "Sthlm City". Denna typ av melankoli präglar uppträdandet men ger samtidigt en befriande känsla av äkthet då bristerna framhävs istället för att kamoufleras. Att Ken är en av få som använder yttrandefriheten till fullo ger honom möjlighet att höja ribban för sitt artisteri ytterligare. Förutom en lång monolog om lagens långa arm och låten "Akta dig för polisen" får nämligen inga mindre än Latin Kings sig en skopa av Kens sköna jag-kunde-inte-bry-mig-mindre attityd.

Denna hårda och mörka approach balanseras dock med oemotståndligt publikfrieri och ett brett leende. Med glimten i ögat lär Ken dessutom "svennarna" i publiken att dansa till ett snabbt afrobeat som bygger broar mellan scen och dansgolv. Höftrörelserna fortsätter när hiten "Grabbarna från förorten" kickar in och publiken själva bär upp refrängerna medan Ken fuktar strupen. Med nysmorda stämband framförs en freestyle vars slut innehåller en fråga som metalldetektorerna i entrén borde veta svaret på: "Är det någon som har kniv på sig?". Den retoriska frågan inleder dängan "Cutta dom" som snopet nog (skivans bästa spår) dör ut innan den når refrängen.

Som sig bör för en artist med ett antal album i bakluckan river Ken av ett potpurri bestående av bland annat "Mamma" samt "Eld och djupa vatten" innan scenen lämnas öde. Förutom att giget innehåller fler intryck än man hinner smälta är det så underbart befriat från jantelag att det för en kort stund känns som om jag är bortrest.

Tony Lorenzi

Mer läsning

Annons