Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Span testar: skjutvapen

Span har fattat det där som amerikaner och Jan Guillou har vetat länge: Vapen är utomordentligt roligt.

Annons
See you in hell, lerduva!

Alla har vi någon slags relation till skjutvapen. Vare sig man prenumererar på Guns Ammo och har sett Scarface 100 gånger eller bara avskyr dem. Men hur är de som fritidsnöje? Det tänkte Spans testpatrull ta reda på. Från Hunter S. Thompson till vår egen Jan Guillou finns en fin tradition av skjutglada journalister som vi tänkte ansluta oss till.

Eftersom det är svårt att få tag på uzis och niomillimeterspistoler i Sverige får vi nöja oss med gammalt hederligt lerduveskytte. Närmare bestämt på Västerås jaktskytteklubb vid Stockumla.

Nu är det inte bara att dyka upp och börja skjuta hur som helst. Spanredaktionen saknar jaktlicens och vapenlicens och har naturligtvis inga bössor. Men nu har vi blivit inbjudna av Pluto-Patrik med vänner för lite eftermiddagspangpang.

Vi får låna varsitt gevär och varsin instruktör av gänget. Martin får hjälp av Pluto-Patrik och får låna hans coola kamouflagemålade gevär och Jenny får hjälp av Pluto-Patriks farsa.

Min sekond heter Per-Olof, en stadig jägare med en old school-bössa av märket Remington. Han förklarar hur det går till på Zeb Macahan-myndigt vis. "Det är som med golf, det tar tid innan det sitter".

Den orangea lerduvan fjongar upp i luften och jag trycker av. Bom. Nästa duva, bom igen. Och nästa. Plötsligt handlar allt om att döda mina svurna fiender lerduvorna. Men jag bränner av svärm efter svärm av stålhagel utan att träffa de små asen. Samtidigt verkar det gå riktigt bra för Jenny och Martin. Min manlighet är sårad och frustrationen stiger.

Men så äntligen en träff! Det känns liksom i hela kroppen när målet förvandlas till ett regn av brandgult lersplitter.

När krutröken skingras har jag träffat med två av tjugofem skott. Pinsamt, men inte desto mindre roligt.

Alltså, jag har alltid betraktat mig själv som pacifist. Jag har varit vegetarian halva mitt liv, jag har alltid ansett jägare vara hemska människor och när jag var ung och arg välte jag jakttorn i skogen. Lumpen, haha, skojar du?

Men nu börjar det hända något i huvudet - jag gillar verkligen det här. Jag vill skjuta mer, jag vill skjuta på andra föremål och se vilken inverkan mitt vapen skulle ha. Jag vill skjuta på djur.

Trots överklassvibbarna är lerduveskytte inte någon exceptionellt lyxig sport. Ett standardgevär går på runt 5 000 kronor och ammunition och lerduvor är relativt billiga och om man är medlem i klubben får man köpa till reducerat pris - en hundring för 25 skott.

Efteråt har jag ömmande blåmärken på axeln och trots hörselskydden känner jag mig lite lomhörd. Men det gör inget. Happiness is a warm gun.

Björn Berglund

Skulle du sätta ett gevär i händerna på den här mannen?
Skjutjärnsjournalist.
Pull!
Huka er i bänkarna, nu laddar han om!
Håkan Redebrandt instruerar Jenny.

Mer läsning

Annons