Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi är väldigt peppade"

David Sandström går sina egna vägar. Oavsett om det gäller att hitta inspirationen i zambisk rock, att bosätta sig i en by i Västerbotten eller odla ett Amish-skägg. I kväll kommer han och Overdrive till Sigurdsgatan 25.

Annons

-Hej, ja just det du ja. Ursäkta att jag är andfådd. Jag blir yr och manisk när jag måste göra fler än fyra saker samtidigt. Jag är liksom inte van.

David Sandström är i Stockholm hos sitt skivbolag för att ge intervjuer och förbereda den stundande turnén. Annars är han

bosatt i det lilla samhället Brände, mellan Umeå och Skellefteå. Där är tempot ett annat.

För en månad sedan släpptes Pigs lose, David Sandströms fjärde album efter tiden som trummis i Refused. Nu är han ute och turnerar med David Sandström Overdrive och trots att han saknar lugnet där hemma, ser han fram emot att spela ute igen.

-Jag har haft tre års uppehåll med giggandet och vi är väldigt peppade. Vi vill bara ut och underhålla. Jag har en nästan naiv kärlek till att få spela. Det blir ett varmt, livligt och helt vansinnigt intensivt set.

Senaste skivan Pigs lose är en rockig historia och har fått ett bra mottagande.

-Jag har läst nästan alla recensioner och skivan har fått 14 fyror och några tvåor. Alla verkar älska att referera till annan musik när de recenserar oss, men alla säger olika musik. Jag har hittat 25 referenser som nämns, men jag känner inte igen mig i ett enda.

David börjar prata kulsprutesnabbt om modern frijazz, gamla rockband från Zambia, texter han skrivit som är mer Tupac än rock och det omöjliga i att använda en koklocka utan att det låter ironiskt. Att grotta ner sig i musikhistorien verkar vara det bästa han vet.

-Jag tar aldrig emot skivtips av någon med färre än 2 000 skivor, säger han.

På tal om skivsamlare, du har börjat spela hardcore med Dennis Lyxzén igen hörde jag.

-Ja, det är lite som med korpfotboll. Man blir över 30 och känner att man måste röra på sig, men jag fuckade upp mitt knä i fotbollen. Äh, det är mest på skoj.

Du bor i byn Brände, varför då?

-Jag trivs där. Vi har ett byaband som brukar spela på julfester. Det blir Dylan-covers, Dolly Parton och Supremes. det är skitkul. Jag klarade inte riktigt av att bo i Umeå. Kidsen där är så satans hippa. Den staden kan ha ett fruktansvärt lillebrorskomplex och måste vara först med allt nytt. Men vi är ju ett Umeåband i och för sig. Man känner alla som spelar där och vi håller ihop.

Hur får man ett sådant ståtligt skägg som du har?

-Genom inavel. Min familj har bott i generationer i Burträsk och där har man hår både på fotsulorna och i ansiktet. Björn Berglund

Mer läsning

Annons