Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abdel Zgaia: Kina - den nya kolonialmakten

Efter en inledande period med kommunistisk ortodoxi, kom Kinas politik under 1980-talet att ta en ny vändning. Då introducerades inslag av marknadsekonomi. Men yttrande­friheten förblev ytterst begränsad och någon demokrati har Kina inte blivit.

Annons

Under Hu Jintaos ledning vändes blickarna mot Afrika. Att många av Afrikas länder är diktaturer hindrade inte den kinesiska charmoffensiven. Pengar luktar inte.

Afrikanerna var i början förtjusta över den ekonomiska revolutionen i Kina. Men när de insåg vad Kina förde med sig började de flesta afrikaner att se med skepsis och rent av förfäran på Kina. Allvarliga incidenter har inträffat mellan den afrikanska lokalbefolkningen och kineserna, flera med dödlig utgång.

Kina med en befolkning på över 1300 miljoner människor har stort behov av olja. Därför satsade Hu Jintao på Afrika. Hans politik går ut på att tillgodose sitt lands behov av råvaror och hitta nya marknader. Därför utsåg han den mest erfarne diplomaten Lu

Guozeng för att sköta relationerna med

Afrika. Han kallas numera för "Mister Afrika".

En charmoffensiv utan like riktades mot de värsta afrikanska diktatorerna med vilka Kina hade diplomatiska förbindelser. Hu Jintao organiserade mellan den 3 och 5 november 2006 en konferens "Kina-Afrika" dit han inbjöd ett stort antal statschefer, från Sudans president Al-Bachir till Zimbabwes diktator Mugabe. Det var en grandios tillställning där alla kinesiska flirtkonster tillämpades. Sedan början av februari 2007 har Hu Jintao besökt en rad länder i Afrika. Kineserna har sedan sju år invaderat de flesta afrikanska metropoler från Alger och Johannesburg till Dakar och Addis-Abeba.

År 2002 importerade Kina 70 miljoner ton råolja jämfört med 9,88 miljoner för tio år sedan. Kineserna räknar kallt med att deras export till Afrika skall uppgå till 100 miljarder US-dollar år 2010.

Kineserna har fått nästan monopol på alla stora projekt. De bygger vägar, oljeanläggningar, stora huskomplex, fabriker med mera. Som om det inte räckte översvämmar dumpade kinesiska konsumtionsvaror de afrikanska marknaderna. Allt, från kläder, skor, cyklar, mopeder, elektrisk materiel och elektroniska apparater kostar mindre än 30 procent av de varor som tillverkas lokalt i afrikanska länder. Det medför att många tillverkare och affärsägare har gått i konkurs.

De totala kostnaderna för de stora projekten som Kina erbjuder är en liten bråkdel av vad de lokala och andra storbolag offererar.

Det finns inga exakta siffror på hur många kineser som arbetar och är bosatta i Afrika men tidskriften Jeune Afrique uppskattar dem till över sex miljoner och de blir fler för varje år. De kineser som emigrerar till Afrika kallas för "Huangong" i sitt hemland. De är arbetslösa som kommer från städer och människor som saknar jord. Deras löner uppgår till mellan 10 och 30 kronor per dag. Däremot har de som har övertagit affärerna från afrikaner blivit mycket rika.

Nu börjar missnöjet gro bland afrikanerna. Arbetslösheten är stor. I Alger som är en rik stat ligger den på 25 procent, i Zimbabwe är den över 60 procent.

Frågan är hur länge kineserna lyckas charma de afrikanska makthavarna innan de kastas ut som andra kolonialmakter före dem. Skulle Kinas politik i Afrika kunna vara en del av förklaringen till de hundratusentals afrikanska emigranter som med risk för sina liv söker sig till Europa?

Hu Jintao har inga moraliska skrupler. Hans mål är att göra Kina till den största makten. Därför håller han de afrikanska diktatorerna under sina armar, förser dem med sofistikerade vapen för att de skall kunna få total kontroll över sina folk och kunna säkra fortsatta leveranser av råvaror till Kina.

Abdel Zgaia

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons