Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abdel Zgaia: Tunisien firar 20 år av diktatur

Annons

Den 7 november 1987 var jag på tjänstebesök i Tunisien. Taxin jag beställde kvällen innan kom inte som överenskommet

klockan sju. Jag rådfrågade hotellets reception, som uppmanade mig att titta på tv.

Hela skärmen var fylld av förre premiärministern Zin Elabidin Ben Ali som talade till folket. Han hade med hjälp av sin svåger Habib Ben Ammar, chef för landets nationalgarde gjort en kupp mot president Habib Bourguiba.

Klockan tre hade armén och nationalgardet omringat tv-huset och samtliga departement. Lastbilar fulla med till tänderna beväpnade soldater och pansarfordon patrullerade gatorna. Under tiden togs sju sovande läkare från sina sängar och fördas till inrikesministeriet. De beordrades att skriva under ett dokument som intygade att president Bourguiba var senil.

Klockan sju framträdde Ben Ali i tv som självutnämnd president. Han utlovade en ny tillvaro för alla tunisier. Framöver skulle demokratin vara landets ledstjärna, ingen president skulle sitta vid makten mer än två perioder, landets tillgångar skulle delas lika mellan alla medborgare, inga politiska fångar skulle tillåtas och massmedier skulle få en obegränsad frihet.

20 år senare sitter samme Ben Ali kvar mer diktatorisk än någonsin. Tio miljoner tunisier står under sträng övervakning av Ben Alis parti Konstitutionella demokratiska församlingen. Därutöver förfogar hans regim över inte mindre än 130000 poliser. Lägg sedan till ett okänt antal tjallare och slagskämpar kallade BOB, som misshandlar utländska journalister.

Ingen kan anklaga Ben Ali för att ha moraliska värderingar. Så fort han kände sig säker i sadeln skilde han sig från sin fru som han har två döttrar med och gifte om sig, 1992, med en ung kvinna Leila Trabelsi. Denna dam har ett dussin syskon som lade beslag på banker, all import av bilar, tullavgifter på alla båtar som anlänt till tunisiska hamnar. Även landets flygflotta har förvandlats till ett charterbolag ägd av Leilas äldste bror. Presidentens svågrar äger en stor del av turismens infrastruktur.

Vid ett besök i Tunisien frågade jag en vän, i enskildhet "varför kan ni inte göra som i Georgien eller Ukraina, en fredlig stormarsch?". Han suckade och svarade: "Om tre personer träffas kan du vara säker på att deras möte når presidentens öron."

Man talar titt som tätt om frihet i Tunisien men denna gunst är enbart för turister. Befolkningen sitter i bur, övervakad av en blodtörstig katt.

Abdel Zgaia

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons