Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke Skogevall: Dumt att bygga hus på högvärdig åkerjord i Irsta

Byggnadsnämndens sammanträde var öppet för allmänheten och inleddes med en kvarts frågestund för allmänheten.

Annons

Under frågestunden bad jag de politiska ledamöterna att beakta sitt ansvar för framtidens matproduktion och att man skulle beakta den globala utvecklingen med brist på åkermark i världen som blivit så uppenbar under planläggningens gång.

Den är oförsvarlig om man gör en saklig jämförelse med alternativet att bygga på skogsmark enligt flera remissförslag.

Det tog en bra stund att informera mig om att jag inte hade rätt att ställa krav, bara ställa frågor. Mer tid än vad behandlingen av ärendet sedan tog.

Under punkten om Irsta planprogram förekom inga diskussioner annat än några påpekanden. Centerns ersättare ansåg att bevarande av åkermark måste anses mycket värdefullare än skogsmark och strövområden. (Motsäger SBN-bedömningen att MB kap 3 §6 gäller före §1 och §4.)

Miljöpartisten hade en monolog om förtätning i staden, svårigheterna att göra avvägningar mellan bevarande av åkermark och vikten av strövområden, och ansåg i slutänden strövområden viktigare.

Socialdemokraten hade liknande beskrivning av balans mellan åkermark och skogsmark.

Någon tog upp problemen med flygverksamheten och buller som inte får förringas eller glömmas.

Beslutet att rekommendera programplanen för att påbörja detaljplan gick igenom utan reservationer.

Jag blev nedslagen av erfarenheten och att få ge mina vänner rätt om hur vår byråkratiska demokrati fungerar. Inte främst för att man fattat beslutet internt innan mötet, men att man låter "tjänstemäns sammanvägda bedömningar" övertrumfa Miljöbalken, påvisade bättre alternativ och långsiktigt ansvar för samhället för någon dold kortsiktig vinst.

Man hänvisar till gamla överenskommelser och beslut. Blir inte remiss av planen en skendemokratisk process i så fall?

Min egen fundering efter mötet är att politikerna verkar utlämnade till tjänstemännens bedömningar. Ett friktionsfritt samarbete med tjänstemännen verkar viktigare än resultatet i enskilda ärenden. De jag talat med personligen verkar allvarligt bekymrade över förstöring av åkermarken, men "tjänstemännens sammanvägda bedömningar" verkar man lita på. Det skulle nog bli jobbigt i nämnden annars.

Långsiktigt tänkande och hållbar utveckling är det bara floskler?

Sakargument avfärdas med en tjänstemannabedömning, utan sakligt trovärdig förklaring.

Politikernas goda samarbetsklimat med tjänstemännen verkar bestå. Byggaren JM:s goda relationer med kommunen likaså. Är det så en byråkratisk demokrati fungerar i praktiken? Men kan projektören JM Byggs förtroende inför framtida villaköpare bestå?

Nu återstår för mig hoppet att JM i den avkylda marknaden går in för att bygga hus med attraktiva lägen istället för hus med inbyggda risker för sättningar, framtida kostnader och bekymmer med betonghårda gräsmattor i torka som blir klafsiga halkbanor vid regn.

Kanske är det dags för JM att förhandla med Brunnby gård om köp av attraktiva tomter på skogsmarken och undvika risken att bli klassade som byggare som struntar i hållbar utveckling?

Bygg på skogsmarken norrut i planen i stället och sälj den högklassiga åkerjorden till bonden som brukat den i decennier. Bygg för framtiden - inte för kortsiktig vinstmaximering.

En dikt av Erik Axel Karlfeldt stämmer till tidlös eftertanke:

Men den som hejdar växtens fart,

och lägger jord igen,

begår en synd av grövre art,

än den som dräper män.

Åke Skogevall

Irsta

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons