Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ALASKA? TOP OF THE WORLD

-I Alaska kan man, sade Sarah Palin, följa det världspolitiska skeendet ty det går, påpekade hon, att se Ryssland från Alaska.

Annons

Och visst kan man det, åtminstone om man ger sig ut till de västligaste öarna. Annars har man inte så stora utblickar eftersom det avsides Alaska är lika stort som provinsen Québec, tre gånger så stort som Sverige.

Men vackert är det. Jag har varit där en enda gång och eftersom jag valde att inte flyga kom jag inte så långt men fick se orter som ingen flygplats har. Jag började nere i Whitehorse och kom efter några timmar till Carmacks, en bensinmack, ett motell och ett fik med en fet och surögd servitris.

George Carmacks var en av de tre guldgrävare som i augusti 1896 hittade guld vid Babbit Creek som omdöptes till Bonanza, nu en synonym för plötslig rikedom.

1897 gav sig 100000 man iväg för att vaska guld. 40000 av dem nådde Dawson som tillhandahöll allt en guldvaskare kunde önska sig, hotell, bank, affärer och gott om män - för att inte tala om kvinnor - som kunde tipsa lyckosamma guldsökare om hur de kunde spendera sin nyvunna rikedom.

Plötsligt slutade guldruschen men staden överlevde, fast bara som turistattraktion. Det är 535 kilometer dit från Whitehorse och jag kör och kör, ohämmade vyer av berg och åsar, stora skogar och djupblå sjöar. Men Dawson är en gräslig håla och Hotel Eldorado inget Hilton även om servitriserna har långa sekelskifteskjolar.

Jag köper den näst sista biljetten till kvällens föreställning på Grand Theater. Showen är en blandning av buskis och burlesk, lite lyteskomik och skämt om svärmödrar, en vacker flicka som lockar upp en turist från första bänk och handgripligt flirtar med honom medan han värjer sig, ängsligt bligande mot sin maka.

En ung man läser dikten om The Man from Eldorado som drömde om allt guld han skulle ge sin fästmö och framtida barn, alltmedan han utfattig låg och dog med en skabbig och utmärglad hund som enda sällskap.

De som tjänade pengar var inte de som hittade guld utan de som sålde tjänster, typ Diamond Tooth Gertie som hade en enda tand, med en diamant i. Hennes schapp finns kvar. Flickorna skuttar cancan, inkastarna har guldgrävarskägg och turisternas kameror knäpper. Än är det liv i Dawson.

Nästa morgon dryper regnet när jag med färja tar mig över Yukon och efter ett par timmar når gränsstationen som har skylten Population 2. Det är en överdrift ty den ene av de två tullarna har ledigt. Den som är i tjänst säger att han läst fler böcker här än tidigare i hela sitt liv. Vägen heter Top of the World Highway.

Efter ännu ett par timmar kommer jag till byn Chicken och går in på ett fik med män i tjocka skjortor, stort skägg, gedigen doft och fastvuxna hattar. Jag frågar en av dem vad han sysslar med och han säger att han vaskar guld. Anställd av någon?

-I don't work for no man.

Ena bakdäcket håller på att paja och en skäggig ung man hjälper mig. Morsan bor här, berättar han, men själv har jag mest bott i Oregon och Idaho. Nu bor jag på Hawaii, har en båt jag hyr ut till turister, i Kanaupapa på Molokoi. Det finns en spetälskekoloni där, säger han och det är sant, jag har själv mellanlandat där en gång.

I Tok börjar Alaska Highway. Några hävdar att Tok betyder Fredligt vadställe på Athabascaspråket, andra att stan förr hette Tokyo men att man slopade yo under kriget. Då fanns här en flygplats för att under lend-lease-åren färja krigsmateriel till Sovjetunionen. Tok har några hundra invånare, postkontor, souveniraffärer och en tidning som kommer ut två gånger i månaden, det finns väl inte så mycket att skriva om.

Vid sjöarna ser jag husvagnar, stora åbäken för turister som efter ett strävsamt och semesterlöst liv vill ut och resa. Utsikten är fantastisk när jag åker tillbaka in i Kanada, över Swede Johnson Creek.

Kluane National Park gjordes känd av en journalist som hette Glave och varit med Stanley i Kongo. Förr fanns här folkilskna tutchoneindianer och de två ridande poliserna, mounties, i glesbygdshålan Haines Junction är indianer. På motellet beställer jag rödvin till middagen och servitrisen tittar förvånat på mig, berättar att hon är tyska och lockats hit av motellägarens son. Nästa dag sitter jag på tunet när hon kommer förbi och letar efter sin katt. Någon katt såg jag inte till, kanske sökte hon bara någon som kunde hjälpa henne komma därifrån.

Landskapet är grandiost, svepande vyer, klarblått vatten och ren luft, inte en fabrik så långt ögat kan nå. Jag vandrar i timmar men man har varnat för grizzlybjörnar så jag vänder tillbaka. Förr fanns här flodångare men när man byggde vägar försvann de och därmed de skogshuggare som levererade bränsle till de stora hjulångarna. Annars tog man hundspann, som den korpral Dempster som gav namn åt en highway som går till Barents hav.

När detta skrivs vet jag ännu inte hur det går i det amerikanska valet. Jag tror inte att Sarah Palin har förutsättningar att syssla med valutakriser och kärnvapenkrig. Men jag tror att det är världen det är fel på, inte på Sarah. Trots olja och andra moderniteter framstår Alaska som ett landskap från förr.

BENGT RÖSIÖ

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons