Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla skulle ha en Vivvi

Annons
Skolan tog inget ansvar, skriver mamman. Till slut fick pojken byta skola.

Som svar på Claes-Åke Ericsons artikel om dysfunktionella skolan som Vivvi Ristevska lyfte i en artikel 26 februari.

Som mamma till pojken kan jag säga att det Vivvi tog upp i artikeln bara är en bråkdel av vad vi och han har fått uppleva under åren på skolan. Och vi är inte unika på något sätt.

Du skriver att det som står i artikeln är kränkande mot lärarkåren. Hur kränkande är det inte för vårt barn som drabbats, tror du? Och hur kränkande är det inte för oss föräldrar som skickat vårt barn till skolan i god tro att han har fått uppleva trygghet och ett bemötande som vilar på pedagogisk grund då det är en skola vi pratar om?

Du skriver att du är mörkrädd, förskräckt och djupt upprörd över artikeln. Vad tror du att vi är som har fått uppleva det som står i artikeln? En skola som bara har skyllt ifrån sig när vi har ifrågasatt. En skola som har sysslat med exkludering av vårt barn. En skola som har skyllt på yttre förhållanden istället för att ta sitt ansvar, skolans ansvar. En skola med minimal ambition att försöka lösa situationen.

Det åtgärdsprogram skolan tog fram står att läsa i Vivvis artikel. Det gör ont ända in i själen när jag tänker på det så kallade åtgärdsprogrammet och vad det har gjort för avtryck på vår son.

Du skriver att du tror och hoppas att skolan har "slagit knut på sig själva" för att hjälpa vår son. Jag kan säga att den tron och det hoppet försvann ganska tidigt för oss. Hade vi vetat vad som behövde göras för att byta skola, hade vi gjort det för länge sedan och sonen hade sluppit mycket av det som han blev utsatt för.

Alla skulle behöva en Vivvi. En person som har civilkurage nog att lyfta fram och skriva om ett så viktigt ämne. Hon pekar inte ut en hel lärarkår eller alla rektorer. Hon lyfter fram en dysfunktionell skola (det vill säga en icke-fungerande skola) som det tyvärr finns alltför många av. Jag vet inte vilken skola du har arbetat i eller när, men det är tyvärr så verkligheten ser ut för en del barn idag. Om det så bara skulle vara ett barn är det ett barn för mycket.

"Vända på myntet och se vad som kan finnas där", skriver du. Vivvi har valt att lyft fram vårt, föräldrarnas, perspektiv i artikeln. Att ha blivit bemött med vänlighet och respekt och lyssnad på av Vivvi gjorde gott för själen kan jag säga. Att hon dessutom också la ner tid och engagemang att skriva artikeln gör att jag hyser stor respekt för henne.

Man ska heller inte underskatta läsarna. De förstår nog att alla skolor inte fungerar som i Vivvis artikel, att det naturligtvis finns både bra, fungerande skolor. Avslutningsvis, det är ingen garanti att man är en bra lärare för att man har arbetat många år. Den erfarenheten fick vi erfara.

SN

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons