Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alldeles för få vet vad de får i pension

Annons

Det nya allmänna pensionssystemet i kombination med tjänstepensioner kommer troligtvis att göra många besvikna den dagen de väljer att gå i pension. Det ska direkt sägas att det nya pensionssystemet är vad Sverige har råd med och att en pensionsreform var helt nödvändig. Men det nya systemet ställer också högre krav på individuellt engagemang.

Till exempel kan en sjuksköterska som går i pension vid 61 års ålder, och som inte har pensionssparat privat, räkna med en pension som motsvarar cirka 36 procent av slutlönen före skatt. Väljer samma person att gå i pension fyra år senare blir pensionen cirka 46 procent av slutlönen. För att nå upp till en pension som motsvarar 60 procent av slutlönen måste sjuksköterskan arbeta ända fram till 70-årsdagen. Dessa beräkningar presenterades tidigare i år i en rapport av nationalekonomen Göran Normann.

Dessa siffror uppfattas förmodligen som väldigt låga. De procenttal som vanligtvis nämns när exempelvis Försäkringskassan talar om pensionen brukar vara högre. Det beror på att de ofta jämför pensionsutbetalningarna med genomsnittslönen under ett helt yrkesverksamt liv. Genomsnittslönen väger in faktorer som studier, låg ingångslön, arbetslöshet, föräldraledighet, värnplikt och liknande. Det är också genomsnittslönen genom att livsinkomsten ligger till grund för pensionen för alla personer som är födda efter 1953.

Men för den enskilde individen är det skillnaden mellan slutlönen och pensionen som kommer att märkas. Därför borde det vara naturligt att det också är denna jämförelse som görs i officiella sammanhang.

För att påverka sin pension i positiv riktning finns det ett antal saker den enskilde individen kan göra. För det första är det möjligt att påverka nivån på pensionen genom aktiva val i tjänstepremiepensionen. Det andra man som privatperson kan göra, vilket förmodligen också är det som har störst effekt på pensionen, är att komplettera med privat pensionssparande.

Emellertid saknas ofta utrymme för att enskilda individer ska kunna göra betydande privata avsättningar till sin pension. Vi kan fortsätta att använda oss av exemplet med sjuksköterskan. Personen i fråga är 45 år gammal och vill börja spara privat eftersom pensionen väntas bli alldeles för låg. För att komma upp i en pensionsnivå vid 65 års ålder som motsvarar cirka 80 procent av slutlönen krävs ett månatligt sparande på 4500 kronor. Få lönegrupper är i närheten av att kunna sätta av ett sådant högt belopp varje månad.

Eftersom det står klart att vårt nya allmänna pensionssystem kommer att innebära lägre pensioner än förut, är den logiska slutsatsen att staten bör göra allt som står i dess makt för att uppmuntra till privat sparande. Här är det högst önskvärt att våra styrande politiker tydligt förbättrar incitamenten för människor att spara privat till sin pension.

Det är även hög tid att politikerna talar öppet om vad vårt nya pensionssystem får för effekter för våra pensionsnivåer. I en tid av intensiv politisk debatt är det märkligt hur tyst det är när det gäller våra framtida pensioner. Alla har rätt att slippa en obehaglig överraskning på pensionsdagen.

Jan Karlsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons