Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alrig lätt att omhänderta

Annons

Att omhänderta ett barn är en av de allvarligaste och svåraste uppgifterna för oss som arbetar inom socialtjänsten. Det är aldrig lätt. Aldrig okomplicerat. Det är den yttersta åtgärden, den åtgärd som återstår när alla andra möjligheter är uttömda. Som förälder är det lätt att själv föreställa sig det här. Hur det skulle kännas. Tanken väcker en hel del känslor. Ilska. Förtvivlan. För många innebär det också ett uppvaknande, en insikt om vad som håller på att hända, att det finns en anledning till oro.

När vi får in anmälningar som gäller oro för barn gör vi alltid en bedömning för att besluta om vi ska inleda en utredning eller inte. I vissa fall kan dessa bedömningar vara svåra att genomföra, till exempel sådana gånger då vi inte lyckas skapa dialog med barnets föräldrar. Då kan vi inom socialtjänsten inte dra oss tillbaka och avvakta. För vårt uppdrag är enkelt och tydligt: Vi ska i dessa fall otvetydigt se till barnets skydd och behov. För att kunna göra det behöver vi få möjlighet att prata med barnet i fråga. Vi behöver också en väl fungerande samverkan och kommunikation med barnets föräldrar och nätverk.

Men ibland blir detta svårt att få till stånd. Vid den typen av situationer kan ordförande i individ- och familjenämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande. Vi är

naturligtvis medvetna om den oro som

detta skapar hos barnet i fråga, men i vissa fall kan det vara den enda möjliga utvägen för att säkerställa att barnet inte far illa.

Det här är en enkel beskrivning av hur vi jobbar med de här frågorna. I verkligheten finns det naturligtvis många fler faktorer att ta hänsyn till. Att arbeta med barn som

riskerar att fara illa innebär exempelvis att tidsaspekten blir extra viktig. Men det innebär inte att vi har för bråttom utan allt utgår från väletablerade metoder, rutiner och lagstiftning. Arbetet görs alltid av två erfarna handläggare, med extra stöd från sin arbetsledare och ibland också enhetschef.

I den här typen av bedömningar har vi en skyldighet att enbart se till barnet. Vår enda uppgift är att skydda det från de eventuella övergrepp som annars skulle kunna äga rum. Senare kan nya uppgifter framkomma, uppgifter som förändrar den här bilden. Då hävs naturligtvis beslutet i Länsrätten eller i nästa instans som är Kammarrätten. Att det skulle finnas risk för att socialtjänsten i panik skulle få ärenden att "eskalera" kan jag inte hålla med om. De som jobbar med den här typen av frågor är erfarna och kloka människor som själva är föräldrar. De gör ett mycket bra arbete med en stark vilja att de här barnen ska kunna växa upp i en trygg och bra miljö. Det är drivkraften. Vår själ.

Det är också därför som vi ser samtliga fall där vi behöver omhänderta ett barn som utomordentligt allvarliga. Och ibland blir vi ifrågasatta. Det ser vi som något positivt. De gångerna granskar vi noga det enskilda fallet för att se om vi hade kunnat göra andra bedömningar eller vidtagit andra åtgärder. Vi jobbar på det sättet för att vi hela tiden vill förbättra det arbete vi gör utifrån nya erfarenheter.

Lyckligtvis är omhändertagande av barn bara en mindre del vårt arbete. Många gånger startar socialkontorens arbete också med att familjer ansöker om stöd för sina ungdomar, barn eller sig själva. Ansökan är då grunden för en utredning där vi tillsammans med familjen diskuterar vilka behov som ska tillgodoses och i vilken form det ska ske.

I våra råd- och stödverksamheter kan familjer, ungdomar och vuxna som har olika typer av problem få hjälp. Det kan till exempel handla om föräldrautbildning, familjeterapi, familjebehandling eller andra typer av insatser och stödgrupper för barn. Vi samlar också familjens släkt och övriga nätverk för att tillsammans med dem ta fram ett grundmaterial till en utredning och för att kunna lyfta fram och skapa möjligheter för nätverket att ge familjen stöd i en besvärlig situation.

Jag tycker att vi lyckas ganska bra med vårt uppdrag. Men vi arbetar hela tiden för att bli ännu bättre. Ännu har vi en bit kvar innan vi kan vara helt nöjda. Vi behöver bli ännu bättre på att möta människor som befinner sig i någon form av livskris. Vår vision, "Alltid bästa möjliga möte", utmanar oss att tillsammans med alla som vi kommer i kontakt med, skapa ett möte som kännetecknas av respekt och bekräftelse.

Eva Kassle

Verksamhetschef Råd och stöd

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons