Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alternativ till darwinismen?

Det omöjliga i att få till stånd en utveckling där endast energi tillföres men inte ny information poängterades i min förra artikel, något som också understryktes av Anders Gärdeborn (VLT 20/1).

Annons

Utifrån ett materialistiskt synsätt tycks detta vara något som man lätt bortser ifrån, vilket exemplifierades av såväl Jerker Karlssons artikel (VLT 16/1) som Lennart Johanssons (VLT 20/1).

Går vi till några av de mest namnkunniga av nuvarande darwinister så tycks de sväva på målet vad gäller drivkraften bakom Charles Darwins evolutionsteori. Trots att Darwin själv poängterat slumpens betydelse i form av slumpvisa mutationer så menar Richard Dawkins att "Livets essens är en statistisk osannolikhet av kolossal omfattning". Dawkins vill istället poängtera det naturliga urvalet, vilket inte hindrar en annan av de ledande nydarwinisterna, Daniel Dennett i sin bok Darwins Dangerous Idea, att genom ett oklart och dunkelt cirkelresonemang försvara sin tro på slumpen som avgörande faktor. Synsätten går således isär.

Vad som hittills redovisats av undertecknad pekar följaktligen på att det finns svaga punkter vad gäller den darwinistiska förklaringen till den evolutionära processen. Finns det då något annat synsätt som kan förklara de språng i utvecklingen som utgörs av övergångarna mellan de olika utvecklingsnivåerna (materia, växt - och djurvärld samt människans nivå), liksom utvecklandet av den mänskliga hjärnan, som jag skrev om i min förra artikel?

En eventuell lösning på detta dilemma kan vara att se utvecklingen av artens hela utveckling som en parallell till den enskilde individens. Om vi studerar exempelvis den enskilda människans utveckling (ontogenes), från befruktning till vuxen individ, uppvisar den olika utvecklingsstadier med tydliga paralleller till utvecklingen av människan som art (fylogenes). Successivt och under mycket lång tid har ny information frigjorts och nya strukturer har bildats - från den allra första livsformen tills hon antagit gestalten av den människa som vi känner idag.

Att detta varit en mycket långsam process understrykes i följande citat: av 'Abdu'l-Bahá (1844-1921), en av bahá'í-trons centralgestalter.: "Människans tillvaro på den här jorden, från början tills hon kommer fram till nuvarande tillstånd, form och villkor, varar nödvändigtvis länge ? Men människan är från sin tillvaros början en särskild art ? att spår av försvunna organ verkligen finns (i människokroppen) är inget bevis för människosläktets obeständighet och brist på ursprunglighet. Det bevisar på sin höjd, att människans form och gestalt har utvecklats. Människan har alltid varit en särskild art, en människa inte ett djur"

Vad gäller den kraft som står bakom utvecklingen säger 'Abdu'l-Bahá att den är tidlös, utan början eller slut: "Ni skall veta att ? en skapare utan en skapelse är otänkbar? Därför, eftersom enhetens kärna, det vill säga Guds väsen, är evig och oföränderlig - det vill säga varken har början eller slut - är det obestridligt att detta existerande världsallt ? varken har början eller slut.

Allmänt sett skulle den gradvisa förnyelsen av utvecklingen enligt ovanstående resonemang kunna gå till så att när tiden är mogen och andra materiella omständigheter är gynnsamma utlöses ny information alternativt system som leder fram till nya steg i evolutionen.

Förstår vi processen på så sätt finns det en logisk förklaring dels till den plötsliga förnyelse från en art till nästa steg, vilket paleontologiska fynd har visat, dels till de stora språng som utvecklingen tagit mellan de olika "rikena" (mineral- , växtrike etcetera),liksom till hemligheten bakom den mänskliga hjärnans utveckling trots inverkan av den andra termodynamiska lagen.

Man kan se överförandet av "möjlighet" till "verklighet" som karaktäristiskt för växande och utveckling liksom det utgör grunden för skapandets dynamik. När man på ett övergripande plan inser att skapelsens karaktär är en process och inte statiskt varande förutsätter detta en potential som är dold och som samtidigt pekar på den faktiska existensen av en okänd och ogripbar dimension i tillvaron, en tanke som uttrycks av den amerikanske filosofen och matematikern Alfred North Whitehead.

Med ett sådant tänkande blir det naturligt att överge den tidigare uppfattningen om universum som ett jättelikt urverk, fungerande enligt Isaac Newtons fysikaliska lagar, för att istället använda ett organiskt synsätt - universum som en levande organism.

Olle Åhs

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons