Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders Caringer: Mänsklig kriminalvård efterlyses

Alla slutna system behöver luftas ibland för att undvika en unken lukt. När kriminalvården straffar, vårdar eller bara förvarar frihetsberövade personer gör man det utifrån den på stället rådande atmosfären som bygger på en viss människosyn.

Annons
Inlåsta. Kriminalvården får kritik för att ensidigt inrikta sig på strafftänkande. Bilden visar Salberga kriminalvårdsanstalt, där Anders Caringer har varit fängelsepastor.

Kriminalvårdschefen sätter ofta ribban med sin egen personlighet. Olika människosyn betonar straff eller vård, ibland båda i balans.

Många som jobbar nära klienterna är övertygade om att nuvarande kriminalvårds enögda livstolkning utifrån straff- och säkerhetstänkande hamnar långt från de intagnas verklighet och möjlighet till anpassning. Det är lätt att sitta i toppen och fatta beslut som man själv aldrig någonsin behöver drabbas av eller förstå konsekvenserna av.

En sådan människosyn i samarbetet inför frigivningen blir förödande. Trots att många klienter har familj och egna barn håller kriminalvården masken och jobbar oförtrutet som om inga sådana relationer fanns. Detta inte minst när det gäller utvisningsärenden. ”De får skylla sig själva-filosofin” figurerar ibland på ett mycket respektlöst och ned- värderande sätt.

En representant för Nämnden för Andlig Vård frågade en person i chefsposition om hon var glad att vår klient slapp utvisning efter att man upptäckt att han var oskyldigt dömd. Hon svarade kort ”Sånt där efterforskningsarbete ska inte vi syssla med”. Med andra ord; hon var inte glad att han blev frikänd.

Bemötande är en intressant skiljelinje inom kriminalvården. Å ena sidan finnskaxiga och hårdnackade vårdare som provocerar fram onödiga intermezzon. Om de ägde den djupare insikten att många intagna bär på olika bokstavsdiagnoser, personlighetsstörningar eller beroenden skulle de förhoppningsvis i högre grad individualisera bemötandet och inte bara opersonligt hänvisa till anstaltens regler.

Å andra sidan verkar det som om helakriminalvården håller sig på fötter tack vare den personal som har just dessa insikter och därmed förstår att bemöta de intagna med en human hållning, oberoende av vilken brottslig handling klienten begått. Där börjar det likna vård. Ingen blir ju en bättre människa av kränkande attityder.

I takt med att säkerhetstänkandet vinner terräng och överskuggar allt börjar också doften av modern sekulariserad fariseism urskiljas. Även Jesus överträdde vissa regler ibland när han strävade efter individuell upprättelse, höjde sin röst mot kränkande särbehandling och när han botade sjuka på sabbaten. Det sistnämnda var absolut förbjudet.

När han sen ställde de lagkloka och skriftlärda mot väggen med sin djupt humanistiska hållning blev han genast ifrågasatt av dessa skenheliga och juridiskt kunniga paragrafryttare. Till slut blev han ju också dödad. Må alla dessa ryttare, var de än befinner sig, falla ned från sina höga hästar!

Jag efterlyser en mänsklig kriminalvård som lyckas balansera straff och vård i praktiken, en kriminalvård som tillhandahåller adekvat utbildning i samtalsmetodik och bemötande och som ger rätt uppmuntran och erkännande till vårdarna och som samtidigt erbjuder livsviktig och regelbunden handledning för denna utsatta grupp.

Sist och slutligen drabbar denna ibland diktatoriska maktutövning och ledningspolicy inte bara personal, som bland annat kommenderas jobba för mycket på obekväma tider och där omsättning och sjukskrivningar tycks bli allt vanligare, utan framför allt de intagna, som får allt svårare att bygga en positiv och meningsfull framtid efter avtjänat straff. Och det var väl ändå inte meningen.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons