Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders H Pers: Diplomati för alla

Bengt Rösiö, som VLT:s läsare känner sedan många år, har tillsammans med nära 30 UD-kolleger skrivit en bok om erfarenheterna av diplomatyrket runtom i världen.

Annons

En blandning av bruksanvisningar för diplomatiska nybörjare, lätta kåserier för kolleger och flera tankeväckande observationer för oss andra.

Rösiö är som vanligt beredd att punktera magnifika gestalter. Så här skriver han om sin generations förgyllde diplomatidol:

"Sverker Åström har en gång sagt, att man ska säga sanningen men inte nödvändigtvis hela sanningen. Totalt fel - om det är något som skapar misstro och tvist så är det när någon begriper att motparten förtigit något, bluffar."

Författarna har alla nått vuxen ålder först ett bra tag efter andra världskriget. Många har varit med om spännande händelser och mött egenartade ledarfigurer. Men ingen av dem har haft att fälla tillnärmelsevis lika svåra avgöranden som Gunnar Hägglöfs och Erik Bohemans generation av diplomater och förhandlare under Hitlerkriget. Det märks också i boken. Ofarliga svenska rollspel under Vietnamåren och drömska betraktelser över Dag Hammarskjöld får ersätta utrikespolitiskt allvar.

Det hindrar inte att flera av bokens analyser är värda att läsa. Särskilt de som har skrivits av Mats Bergquist och Örjan Berner.

Ett litet land som vill hävda sig bland stormakterna måste kunna leverera personligheter som kan matcha allmänbildningen hos engelska, franska, tyska och ryska diplomater. Annars kommer vi helt enkelt inte i mål i internationella sammanhang.

Mats Bergquist - ambassadör i Israel, Helsingfors och London - kallar dessa tillgångar vårt intellektuella kapital. Han anser att det håller på att holkas ur hos den nya generationen diplomater:

"När så många som kanske 1000 personer varje år anmäler sig till tjugotalet platser premieras givetvis de som har både flera akademiska examina, gärna några utländska, och omfattande arbetslivserfarenhet. Dessa aspiranter har varit tvungna att tänka i strikta nyttotermer. Det ges nog inte tillräckligt med tid till bredvidläsning eller bildningsresor innan man söker till diplomatprogrammet på UD."

Så till det nya Europa. Går det framåt eller står det och stampar? Har vi nytta av det svenska engagemanget i Bryssel?

Hur mycket är Europa att lita till om ryssen kommer?

Örjan Berners resonemang kan bli den första riktigt klara redogörelse om Europas möjligheter och svagheter som ni bryr er om att komma ihåg och prata om med andra. Örjan Berners första utlandspost var vid FN i New York. Han har varit ambassadör i Polen, Moskva, Indien, Bonn och Paris. Det ger balans:

"Jämfört med förr då vår utrikespolitik var deklaratorisk och FN-inriktad påverkar vi nog idag långt mer i konkreta beslut genom vår diskreta EU-insats.

EU:s "soft power" har firat stora triumfer främst genom utvidgningen. I de centrala världspolitiska frågorna där "soft power" måste kompletteras med "hard power" finns dock de grundläggande hindren kvar. Där har EU antingen varit splittrat eller handlingsoförmöget (Irak) eller försvagat och neutraliserat av inbördes oenighet (Mellanöstern)."

Om EU inte förmår skapa ett system där medlemsländerna är skyldiga att komma till varandras försvar, ja då är man tillbaka till en förlitan på att USA ska ta hand om både Europas försvar och om kriser som kräver militära insatser runt om i världen, menar Berner.

Han har rätt.

Man behöver inte vara - eller ens hoppas bli - diplomat för att ha användning av bokens små tips i konsten att lyckas i förhandlingar med vilt främmande människor.

Folk i västmanländska internationella företag kan också ha glädje av Kai Hammerichs diskussion om "commercial diplomacy". Och den som bor eller har bott utomlands kommer att le igenkännande åt en del av de lätta kåserierna.

Det här är en ojämn bok. Klarsynt, förnumstig, underhållande och fjuttig om vartannat. Den hade mått bra av en gallring och redigering, så att man lättare hade kunnat hitta de ämnen som intresserar en.

Men tråkig är den inte. Och man måste ju inte läsa varenda sida.

Anders H Pers

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons