Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ångkraftverket halveras

Annons

Den blivande Kokpunkten känns som ett riskabelt projekt som kan kollapsa under sin egen tyngd och dra med sig det unika Ångkraftverket i fallet. Jag vill inte vara bakåtsträvare och även jag är hoppfull inför byggets poten-tial. Men när beslutet tagits må följande vara känt:

Det lär i dag inte finnas någon kvar i livet som minns hur det gick till att köra pannorna P11-P12 som ska bevaras. Delen med högst upplevelsevärde jämte turbinhallen är troligen det största panntornet P13-P14 med dess hisnande ljusschakt - alla som kommer in häpnar vid åsynen av storskaligheten! Nu ska man alltså bygga för ljusschaktet och riva ut både matarvatten-anläggningen och pannorna. Därmed försvinner mycket av labyrinteffekten som är en del av anläggningens charm, som gör den spännande för besökare och väcker upptäckarglädjen hos gammal som ung.

Akvariet och utställningarna om livets uppkomst tycks till stora delar bli bara ännu en stel tillrättalagd utställning. Känslan jag får är att man till varje pris velat fylla ut panntornet med något nytt. Sannolikt blir det ändå bara något man besöker "när man ändå är där", publikmagneten finns i badet. Därmed kunde det nog ekonomiskt gå på ett ut om man i stället tagit starkt initiativ till bevarande av P13-P14. Kraftverket är redan ett museum i sig självt.

Man kanske kan tro att ett mossigt industriminne bara intresserar äldre. Inget kunde vara mer fel. Att som ung ströva runt fritt i Ångkraftverket är en oförglömlig upplevelse. Jag talar av egen erfarenhet.

Upplevelsevärdet hos en sådan industribyggnad är omöjligt att matcha på syntetisk väg. Den utgör en naturlig (men farlig) "lekplats". Det finns ett ständigt sug efter att få komma in i orörda industrimiljöer. En stor del av inbrotten orsakas troligen av mindre nogräknade nyfikna, inte alls bara av tjuvar. Man behöver bara websöka på "urban exploration" för att förstå.

Det finns en ljusskygg sub- kultur där ungdomar utbyter tips på övergivna platser att hemsöka, platser som vanligen är långt från lika fascinerande som denna. Denna otyglade energi och upptäckarglädje borde fångas upp och kanaliseras till något positivt. Här biter inga pedagogiska utställningar.

Det ska till äkta vara. Jag kan lova att ett orört ångkraftverk smäller mycket högre än ett från ovan sanktionerat akvarium, och skulle säkerligen bidra till ett ökat teknikintresse och väcka den slumrande historiska känslan. Här finns kanske samhällsekonomiska vinster att vänta. Men den här aspekten har tydligen inte tagits någon hänsyn till.

Äventyrsbad är en trend! Just nu bygger var och varannan stad äventyrsbad, och just det badet ska givetvis överglänsa alla andra. Peab räknar med 20-30 års livstid hos attraktionerna. Vad som sedan händer vill man inte sia om. Då är vi ju tillbaka i samma läge som i dag - dock med ett halverat ångkraftverk!

Det är ungefär då, när jordens oljeresurser börjar ta slut och man övergår till förnyelsebara energikällor och fusion som Ångkraftverket blir verkligt historiskt värdefullt. I landet finns flera månghundraåriga bruks-museer. Skulle inte Ångkraftverket kunna hålla sig lika länge? Det är en diamant som inte kräver slipning.

Därför känns det svagt av länsstyrelsen att lägga sig platt och tolerera de påtagliga ombyggnader det är fråga om. Kommunen borde också kunna agera som en nyktert konservativ faktor. Problemet är inte att det görs, utan omfattningen. Jag välkomnar att man blåser liv i kraftverket och ser självklart fram emot möjligheterna till energimuseum med mera. Visst kan det tåla mycket, men här är det fråga om en halvering!

Man borde tänka långsiktigt och inte kapitulera inför snabba vinstchanser som kanske bara skjuter upp rivningshotet några år. Ett så spektakulärt projekt på lös ekonomisk grund bär tecken på ett fiasko i vardande. Låt oss hoppas att jag har fel.

John Eklund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons