Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen besked från SJ

Annons

Angående SJ:s vinst på sträckan Västerås-Stockholm konstaterar Edvard Lind från SJ:s presstjänst den 9 november att ? SJ gör i princip ingen vinst alls på sträckan .? Detta besked är minst sagt befriande eftersom det sköljer bort den beska smaken av monopolprissättning och därmed associerade övervinster. Samtidigt väcks dock en del allvarliga farhågor, åtminstone hos mig som tror på tågpendlandets miljömässiga och regionförstorande effekter. Om det trots det höga priset på sträckan Västerås-Stockholm inte går att göra någon egentlig vinst innebär det rimligen att många andra sträckor, med betydligt svagare kundunderlag, genererar en påtaglig förlust. Innan Edvard Linds klargörande har jag levt i tron att sträckorna i Mälardalen med stora resandevolymer delvis har bekostat de med mindre. Så är uppenbarligen inte fallet och SJ:s vinst skapas alltså i någon annan del av landet.

Enligt Edvard Lind går häpnadsväckande 95 procent av SJ:s nyinvesteringar till Mälardalsregionen. Detta väcker en hel rad frågor som sträcker sig långt bortom denna replik. Men låt mig nämna två. För det första kan man ju undra om det är frånvaron av tidigare investeringar i Mälardalsregionen som motiverar denna kraftsamling och för det andra i vilken utsträckning det är resenärerna i Mälardalen som får bekosta dessa investeringar.

I min debattartikel påstod jag inte att det ?saknas extravagnar på Göteborgstågen? som Edvard Lind skriver. Jag konstaterade att det ibland endast finns en obokad vagn och att detta är ett mått på hur prioriterade Västeråspendlarna är för SJ. Det skulle naturligtvis gå att göra om en bokad vagn till obokad, men de ekonomiska incitamenten talar för SJ:s del emot detta. Priset betalar de pendlare som får stå eller flytta runt mellan olika platser. Vad gäller den absoluta tillgången på vagnar kan jag bara konstatera att SJ rimligen har ett antal anställda från mitt skrå (eller andra räknenissar) som i sin dagliga gärning gör prognoser som delvis syftar till att SJ skall ha rätt antal vagnar i sin park. Varför dessa har misslyckats vet inte jag.

Edvard Lind konstaterar också att Mälarbanan inte, till skillnad från andra pendlarsträckor i Sverige, är skattesubventionerad. För Skånetrafiken kommer 70 procent av intäkterna från resenärerna och där kostar det 890 kronor per månad att pendla på det tidsmässigt jämförbara sträckorna.

Inom Östgötatrafikens verksamhet står resenärerna för 45 procent av intäkterna och ett kort för pendling med tåg kostar 880 kronor per månad. Skattesubvention av tågresandet innebär inskränkningar i möjligheten att använda allmänna medel för till exempel skola och vård. Därmed är åtminstone jag skeptisk till en sådan lösning innan det entydigt går att identifiera de samhällsekonomiska intäkterna och säkerställa att det bolag som står för trafiken gör en rimligt liten vinst.

Avslutningsvis vill jag tacka Edvard Lind för att han tog sig tid att bemöta min debattartikel. SJ har tidigare varit irriterande frånvarande i debatten om pendlingen mellan Västerås och Stockholm.

@Byline - endast namn:Magnus Sjöström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons