Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är vår beredskap god?

Annons

-Imperiet, sade mrs Thatcher, imperiet hade aldrig kunnat byggas om telefonen uppfunnits. Imperiet växte upp därför att vi slapp telefonen så att folk på fältet kunde fatta egna beslut utan att först fråga hemma.

Det ligger det väl något i, men den tiden är förbi. Nu lever vi i en värld av oupphörligt kommunicerande där datorn gett oss möjligheter att förbättra våra liv men också att göra dem sämre. Knarkhandel, barnporr, plundring av bankkonton, hackare,ungdomar som låser in sig med datorspel, föräldrar som försummar dem därför att de måste tjäna mer pengar för att kunna köpa fler prylar.

Falska uppgifter på nätet, bloggar, avlyssning, propaganda och nya snabba kontaktmöjligheter terrorister emellan. Och mer jobb för polis, datanördar och försäljare som kränger nya modeller som vi måste ha eftersom de gamla gjorts oanvändbara.

Vid World Economic Forum i Davos i vintras konstaterade man att USA inte längre är världsledande inom IT. Elektroniken har skapat en ny anarki med brottssyndikat, miliser, hets till uppror, extremism, fanatism, självmordsbombande och eländes elände.

När det kalla kriget tog slut hoppades vi få ett stabilt samhälle med USA som ett slags världspolis. Men så kom 11 september och istället för tillit skapades misstro. Den gamla kommunismskräcken ersattes av terrorismskräck och Bush valde att gå sin egen väg, med förakt för det "gamla" Europa. "Regime change" i andra länder, nej till krigsförbrytardomstolen och Kyotoprotokollet och en indelning av världen i de som är med oss och de som är emot oss. Inte multilateralism utan hegemoni.

Men det började faktiskt dessförinnan: Det var Clintons utrikesminister Madeleine Albright som sa att vi arbetar multilateralt när vi kan och unilateralt när vi måste. Det lät bra men FN-idén började vittra när USA gick till krig utan att få FN med sig. Idag antas FN-resolutioner ifråga om Iran, Nordkorea, Sudan, Israel etcetera utan att de berörda lyder. USA:s FN-ambassadör Bolton visade öppet sitt förakt, och Ban Ki Moon verkar inte vara en ny Kofi Annan, än mindre en Hammarskjöld. Nato anklagas för att ha blivit en amerikansk reservarmé.

Vid sidan av klimatfrågorna är detta, sade man i Davos, det stora problemet. Vi löper allt större risker att små grupper, till och med individer, förorsakar ohyggliga skador: En ¿dirty¿ bomb, en pandemi, en giftkatastrof, ett storskaligt dataangrepp. En bomb i Stockholms tunnelbana, en sprängning på Valhallavägen av en långtradare lastad med kemikalier. Vår beredskap för sådant är otillfredsställande och den internationella är ännu sämre. Vi behöver någon som kan ta befälet och förr var USA den självklara lösningen, som när amerikanarna tog ledningen av hjälparbetet när tsunamin vällde in över Sydasien.

Extremiströrelser håller inga avtal, inte ens stater gör det alltid. Man lovar bidrag till offer för krig och katastrofer men de infrias inte. Världshandelskonferenserna blev fiaskon, EU:s konstitution föll efter folkomröstningar. Förr, skrev Herald Tribunes Davosreporter, förhandlade man fram avtal på samma sätt som när man dansar tango, i artiga turer. Sedan blev det square dance, nu är det rock¿n¿roll. Förr, sade Princetonprofessorn Slaughter, ledde kataklysmer till att man bättre slöt sig samman, i allianser, i NF och FN. Idag kan en kataklysm ta kål på oss.

I Sverige fungerar demokratin därför att vi kan delegera: Vid eldsvådor och våldsbrott är det brandkåren och polisen som sköter jobbet utan att, som mrs Thatcher påpekade, ringa i telefon och fråga hur de ska spruta eller vem som ska sys in. I vår alltmer oroliga värld behövs det mer än någonsin män som har makten att fatta beslut och omdömet att fatta goda sådana.

Män? Mrs Thatcher hade sina sidor men det var ruter i gumman.

Jag tror att vad världen behöver inte är fler män utan fler kraftfulla, kloka och modiga kvinnor på ledande poster. Även om de nu aktuella kandidaterna har sina brister håller jag därför, åtminstone ännu så länge, tummarna för dem bägge, Hillary Clinton och Ségolène Royal.

Bengt Rösiö

Diplomat, Stockholm

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons