Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsgivare och fack har underminerat a-kassan

Tyvärr måste det sägas att alla inblandade aktörer har bidragit till att slå sönder a-kassans roll som omställningsförsäkring, skriver Per Hallström, före detta länsarbetsdirektör i Dalarna, Örebro län och Östergötland.

Annons

Striden har varit hård om a-kassan och före jul fattade riksdagen beslut om de föreslagna förändringarna som handlar om högre egenavgifter, lägre ersättningsnivåer och skärpning av arbetsvillkoret.

A-kassan har missbrukats i årtionden och till stor del blivit ett offentligt försörjningssystem i stället för att vara en omställningsförsäkring vid arbetslöshet. Populära förklaringar är att arbetsförmedlingens tillämpning av a-kassans regler har varit för slapp och att många arbetslösa inte vill ha något jobb. Men förklaringen till a-kassans haveri är i grunden mycket värre än så.

Om en försäkring ska fungera måste den åtnjuta allmän respekt just som försäkring. Och respekten för a-kassan som en försäkring vid arbetslöshet har under årtionden underminerats i stort samförstånd mellan arbetsgivare och fackliga organisationer. De mer synliga aktörerna har varit a-kassans egna handläggare och tjänstemän på arbetsförmedlingen.

Jag vill ge två exempel:

Stora arbetsgivare medverkade under många år i varselsituationer i till pensionslösningar som inledningsvis betalades av a-kassan och därefter ledde till förtidspensionering. Modellen var elegant, sett med fackets och arbetsgivarens ögon. Först a-kassa från drygt 58 års ålder då en av förutsättningarna var att arbetsförmedlingen inte störde berörda personer med att anvisa till lediga jobb. Sedan följde förtidspension som försäkringskassan förväntades besluta om utan invändningar.

Detta oblyga sätt att använda offentligt finansierade system kunde troligen ha stoppats i styrelsen för respektive länsarbetsnämnd. Men i styrelsen satt tunga företrädare för dåvarande SAF samt LO och TCO. Och intresset ljuger, som bekant, aldrig.

A-kassans roll i samband med deltidsarbetslöshet är ett annat känt exempel. Arbetsgivare i vissa branscher har under många år anställt personal som jobbat deltid, passat väl in i arbetsplatsens scheman och genom utfyllnad från a-kassan haft en lön som närmat sig lönen för heltidsarbete. En slapp tillämpning av a-kassans regler har utgjort själva förutsättningen för en schemaläggning som passat berörda arbetsgivares och sannolikt även många anställdas intresse.

Tyvärr måste det sägas att alla inblandade aktörer har bidragit till att slå sönder a-kassans roll som omställningsförsäkring. Alla har varit lika goda kålsupare.

Om skuldfrågan ska diskuteras bör det också sägas att missbruket av a-kassan på de lägre nivåerna i systemet - fack, arbetsgivare, a-kassa och arbetsförmedling - har varit möjligt därför att det i tysthet har sanktionerats från den högsta politiska nivån. Och flatheten i a-kassefrågan har inte bara gällt social-demokraterna som har haft regeringsmakten utan också företrädare för övriga politiska partier.

Ingen bör i dag vara förvånad över att a-kassan måste reformeras. Ett generöst system som missbrukas och som i huvudsak är offentligt finansierat kan inte överleva på sikt. Även en socialdemokratisk regering hade så småningom tvingats göra något åt a-kassefrågan.

Per Hallström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons