Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetsmarknadspolitik med osympatiska överdrifter

Regeringen bidrar till att förstärka det utanförskap i samhället som den borgerliga alliansen under valrörelsen lovade att bekämpa, skriver Per Hallström, före detta länsarbetsdirektör i Dalarna, Örebro län och Östergötland.

Annons

Om den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik får fortsätta som hittills kan vägen vara jämnad för en socialdemokratisk valseger 2010.

Vid valet 2006 hade den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken kommit till vägs ände. Det var nödvändigt att försämra a-kasseförmånerna så mycket att alla kan förstå att a-kassan inte är ett allmänt försörjningssystem utan en försäkring vid arbetslöshet.

Det var lika nödvändigt att befria arbetsförmedlingarna från att dränkas i en programhantering som fråntagit dem möjlig-heten att sköta grunduppdraget att förmedla helt vanliga jobb. Men tyvärr nöjer sig inte den borgerliga regeringen med dessa relevanta insatser utan fortsätter att försämra villkoren för arbetslösa människor i en utsträckning som inte kan försvaras.

Förändringarna av a-kassan kan räcka som exempel. A-kassan får nu högre egenavgifter, lägre ersättningsnivåer och hårdare arbetsvillkor. Och beslut väntas om att a-kassedagarna ska reduceras med den tid som en arbetslös person befinner sig i ett arbetsmarknadsprogram, till exempel en yrkesutbildning. Samman-taget innebär dessa åtstramningar mer -våld- används än nöden kräver.

Det är närmast en självklarhet att en eller två av de uppräknade försämringarna skulle räcka för att återskapa respekten för a-kassan som en försäkring och för att öka incitamenten till arbete hos arbetslösa människor. Genom det -övervåld- som regeringen använder skapas ökat beroende av socialbidrag med åtföljande försämring av självkänslan för individer och familjer. Och regeringen bidrar till att förstärka det utanförskap i samhället som den borgerliga alliansen under valrörelsen lovade att bekämpa.

Det är svårt att veta om dessa överdrifter i arbetsmarknads-politiken beror på politisk oskicklighet eller om det handlar om ett ideologiskt genomslag för gammal moderat politik. Om det sistnämnda gäller borde socialdemokraternas långa regeringsinnehav vara ett observandum.

Socialdemokraterna har inte avskaffat kungahuset och de har inte socialiserat näringslivet. Det handlar om självbevarelsedrift och inom partiet har alltid motkrafter funnits som har insett att allt för radikala ingrepp i samhället skulle beröva socialdemokraterna regeringsmakten för mycket lång tid framåt.

Nu har vi en regering som förändrar samhället i borgerlig riktning men inom denna fyrpartiregering tycks inga motkrafter finnas som förstår var smärtgränsen går för fortsatt innehav av makten - inte ens bland de tre småpartierna som lever ett farligt liv i skuggan av moderaterna.

Jag är inte kritisk till att rege-ringen reformerar arbetsmarknadspolitiken eftersom förändringar var helt nödvändiga. Men jag vänder mig mot de osympatiska överdrifterna. Speciellt intressant är det att följa hur kristdemokraterna uppträder i regeringssamarbetet. En politik med onödigt hårda nypor mot arbetslösa stämmer knappast med det partiets värdegrund. Till detta kommer den mer krassa reflektionen att avståndet till fyraprocentsgränsen är mycket kort.

Per Hallström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons